Frsluflokkur: Lj

st

Om mig...

Att lska r allas realitet

- att bli lskat r allas drm


Att lska r att vara rdd om
- att lska r att skydda

Att lska r att vara blind p sig sjlv
- att lska r att se vad man vill se

Att lska gr mig inte alltid till bsta domaren
- att lska stter mig ganska ofta p domarplatsen

Att lska r att knna sig levande
- att lska gr oss srbar


Stutt falleg saga degi aldrara (Uppstigningardegi)

sta er 81 rs. Hn afmli dag. Enginn veit um a, en dag hefur hn gert srstaklega fnt. Me v a hn hefur sett ltinn dk me saumuum blmum sumarlegum litum matbori sitt, hefur hn gert daginn lti eitt ruvsi. Hn hefur teki fram frosna kku og kveikt kaffivlinni. Grni stllinn vi stofugluggan bur hennar eins og venjulega. Hn tekur me sr bolla me kaffi og hlffrosnu kkusneiinni disk og sest vi gluggan. ti leika brn strum hlftmum sandkssum af sandi. sta lokar augunum. Dagarnir hafa ori svo margir. Hugsanir hennar bera hana hem til barndmsranna. Litrk r mynda, bjartra minningarbrota og henni finnst eins og hn ekki ylminn af nsprottnu grasi, blmskri og hljan bl kinn. Ljsblr sumarkjll, lgir skr, hvtir sokkar og band hrinu. Ntndur tnffill ktlar eyra hennar og safinn r stilknum klstrar lti eitt hri. Hveru drlegt er ekki a vera til. Hn kastar sr grasi, fagra foldina undir heium Gus himni. Hn er svo undurltt, ltt eins og fjur. Nei, ekki einusinni fjur er svo ltt. Hn hugsar til koddanna sinna, og hvernig dnninn hefur stundum fest i hrinu hennar.

469-herbstaepfel

a er hringt dyrabjllunni. Ea? J, hn er nstum v alveg viss, en hn ekki von neinum veisluna sna, a komu engir lengur. a var bara hn eftir, enginn kom lengur, a voru engir lengur til. Hn reisir sig og gengur fram til dyranna. J a var einhver arna fyrir utan, hn heyrir raddir flks. Hn oppnar dyrnar gtilega, vonarfull, hn finnur til beygs. Hn kkir fram ganginn. Um lei sr hn a dyr ngrannans lokast og raddirnar hverfa a baki dyranna.

Hn heyrir greinilega flki tala, ar sem a hafi komi sr fyrir herberginu handan stofuveggsins hennar. "au komu ekki til mn" hugsar sta. "g heyri eim og sest bara aftur grna stlinn". Hn sest stlinn og drekkur sm kaffi og tekur sm kku. Henni finnst sem hn hafi flagsskap af flkinu sem hn heyrir minn af. ", hva au tala!" hugsar hn gl. Svo verur sta reytt, orin fr gestunum byrja a vera fjarlgari og fjarlgari. Hn kveur a draga sig hl, draga sig r afmlisveislunni sinni. a er gott a geta smogi svona burt n ess a eftir v s teki. nttborinu standa tnfflarnir hn tndi garinum vatnsglasi.eir hafa teki a hengja haus, ei f ekki rtta nringu, eirra tma er loki. morgun hanga eir rugglega niur fr barmi glasins. "llu er binn einhverskonar endir" - segir sta og horfir tnfflana glasinuur en hn leggur sig koddann. Hn lokar augunum og byrjar a upplifa friinn...


Bortom allt - en evighet

ankar mivikudagsmorgni I

jag har en evighetstro
den gr att jag ser utver mina grnser
ibland ger den mig hopp om det jag inte ser
hopp om det jag inte knner
hopp om det jag lngtar
i min tro mter den
som vet s mycket mer
du, min vn - led mig (bgb)

ankar mivikudagsmorgni II

vad r dagar utan tid, vad r tid utan dagar?
mitt liv var en dag, som dag utan tid.
du knackade p drren och blev bjuden in til min tidlshet.
lngsamt mrkte jag lite ljud, ett gammalt minne frn PeterPans tidlshetens land.

tick tack, tick tack...

dagar som sttt hade stille, fick tid.
en sekund, fjlt av en sekund, minut, .... dagar .... mnader!
liv brjade att rra sig i mitt hjrta igen.
idag ville jag nska att jag var ursmed! (bgb)


Innskrning

Ath. Vinsamlegast kveiki Javascript til a hefja innskrningu.

Hafu samband