Siðferði okkar prófað

Ég hef sennilega greint frá því fyrr, en á vinnustað mínum starfa nokkrir flóttamenn. Þetta er fólk frá Líbanon, Írak, Tyrklandi / "Kúrdistan" och Íran. Þetta er allt fólk sem gengið hefur í gegnum verstu hremmingar. Frásögn þessa fólks af óseigjanlegum hörmungum, flótta, óöryggi, limlestinga, mannréttindabrota, nauðgana, mannrána og missir ástvina - er sorglegri en orð fá lýst. 

Allt þetta fólk er kristið. Þetta fólk tilheyrir þremur mismunandi kirkjum, þ e a s Sýrisk-Orþódoxakirkjunni, Kaldeönsku katólsku kirkjunni og Assýriönsku kirkjunni.  Þetta er fólk sem lifði á tímum Saddams Hússeins í friði og spekt við granna sína sem voru margir hverjir múslimar, hvort tveggja shía- og súnnímúslimar.  Eftir árás og yfirtöku Bandaríkjamanna og fylgismanna þeirra á Írak -var eins og ill öfl í samfélaginu í Írak væru leyst úr böndum.   Borgarastyrjöld hefur ríkt í Írak síðan eftir að Saddam Hússein var myrtur af Bandaríkjamönnum.  Bandaríkjaher og fylgislönd hans hafa síða yfirgefið landið og skilið það eftir í logandi borgarastyrjöld þar sem shía- og súnnímúslimar hafa murkað lífið úr hver öðrum - en síðan sameinast í því að myrða og misþyrma kristnum.  

Ástandið eins og því er lýst af samstarfsfólki mínu sem á fjölda skyldmenna í Írak - er skuggalegt. Eftir að skæruliðahópar shíamúslima (nú undir nafninu ISIS - áður ISIL) hafa nú tekið völdin í stærri hluta norður Íraks virðist enginn hultur.  Shíamúslimum er útrýmt og kristnum er safnað saman og þeir skotnir hópum - leiddir til slátrunar.  Fyrir hverjar sakir:  Jú, fyrir að vera kristnir.

Sjúkleiki stríðsins er algjör.  Ég hef séð fréttaskýringavídeó frá Írak sem ekki hafa verið ritskoðuð af vestulenskum fréttastofum. Videóklipp sem sýna tugi fólks hnakkaskotna af gólandi múslimum sem skrækja og hrópa "Guð er stór, og Múhameð er spámaður hans".   

Ef eitthvað gerir lítið úr guðdómi þeim sem þessir skæruliðar og hryllingsmenn segjast aðhyllast - þá eru það þeir, gjörðir þeirra og hryggðarstefna.

Hvatning mín er:  Það er rétt að sýna ljótleika stríðsins sem Vesturlönd á bandi Bandaríkjamanna hópu þegar á síðasta áratug síðustu aldar.  Er ekki rétt að Bandaríkjamenn taki nú ábyrgð á þessum ófögnuði.  Það voru þeir sem stofnuðu Al-qaida 1984 í stríðinu í Afganistan mót Sovétríkjunum, þar voru Bandaríkjamenn sem drápu Saddan Hussein og komu á óstöðugleika í Írak. Það eru Bandaríkjamenn sem greiða skæruliðum og trúarofstækismönnum í Sýrlandi í stríðinu mót Bashar al-Assad (réttkjörnum forseta landsins).   Er ekki komið nóg?  

Við getum ekki verið hlutlaus og þóst ekki sjá hvað er að gerast í þessum hrjáðu löndum Miðausturlanda.   Við getum ekki stanslaust þóst ekki sjá og blundað fyrir ástandinu.

Fjöldi fréttaskýringavideóa og ástandsfrétta hef ég undir höndum sem kanske gætu vakið upp augu og hjörtu Íslendinga.  Þessi vídeóklipp krefjast þó að maður skráir inn sig á youtube.com med notendanafni.  

https://www.youtube.com/watch?v=28kOCDFmSZs

https://www.youtube.com/watch?v=xAgUbO8kVak

https://www.youtube.com/watch?v=E3nM4wAsUOA 

 

Pingst!

Många av oss har nyligen firat Sveriges nationaldag. Det var för tionde gången som vi försökt att hitta någon form och ritus för firandet. Att skapa tradition är något som känns svårt och lite oäkta. Tradition är ju något i vår historia och kultur som lämnats från förre generationer eller gammal tid. Något som är bärande av det som vi har insett att är värt att bevara eller räknats värdefullt för det gemensamma intresset. Men nationaldagen är här för att stanna. Bästa sättet att fira den är att göra det på vårt eget sätt. Och att göra våra eget sätt med egna värderingar. Det fina är att nationaldagen har blivit en slags världens fest. Där mångfald och mångfaldens rikedom får lyftas fram och visas. På sätt och vis kan man säga att någon släktskap finns där mellan vårt nationaldagsfirande och pingstdags undret som vi hörde berättat om från Apostlagärningarna. Där folk från många länder och kulturer var samlade till att fira den en gemensam högtid. Då skedde undret och Helig Ande kom över folkmassorna som det berättades i dagens Nytestamentliga text.

Varje folkslag vågar jag säga har sina fester. I vår kultur har vi både världsliga och religiösa fester.

Fester är inget som är för oss människor något nytt. Vi har firat och jublat över saker och ting i alla tider. I kyrkan har vi ofta anledning att fira. Faktiskt är det så att de flesta av religioner firar stort ibland och inleds ofta firandet med en förberedelsetid. Påsk, pingst och jul är inget undantag från detta. I judisk sed firar man påsk till minne av befrielsen ur Egypten, och pingst firar de för att minnas Sinai-förbundet, då Mose fick lagen (stentavlorna) som den judiska kulturen och även vår - bygger på. Festerna var viktiga och påminde om den förflutna och historien och satte vardagslivet i sitt himmelska sammanhang. Det att träffas och få fira tillsammans var lika viktigt – det att tillsammans få uppleva en dimension som var annorlunda än den av vardagens. Utan fester skulle livet vara en trist vardag. Vi firar fortfarande julen på sitt sätt och påsk på sitt sätt – men vad med kristendomens tredje största högtid (kyrkans grundande)? De är många som inte vet vad pingst står för. För judarna betydde den som sagt att de mindes den gången Mose fick de tio budorden, lagen i sina händer i Sinai öknen. För de kristna betydde den, att de mindes den gången anden kom och det var lite svårare att hantera. Mose hade jo stentavlorna men kristna minnet om Guds Ande som kom så påtagligt över hundratals människor den dagen. Det var kärlekens ande och kraft som utgöts över de många som var samlade på pingstdagen år 33. Guds bud och lagar fanns – men ett nytt bud hade vi fått – att vi skulle älska varandra just som Gud har älskat oss. Elfte budet som fullkomnade de andra 10 var: Älska varandra såsom jag älskat er. Såklart kan vi inte leva utan lagar – men hur vi ser på lagarna är avgörande. Ser vi lagarna som tvång eller som en vägvisare. Genom pingstdagens utgjutning av den heliga anden får vi ett nytt synsätt på lagen. Den Helige Anden är en del av vår treeniga Gud, tillsammans med Gud fader skaparen och Guds son frälsaren. Tillsammans är de en och ouppdelbar enhet. Det är kärlekens som är Guds innersta väsen. Kärleken som Gud vill att vi skall ta del av, leva i och formas av – och inte minst ge av. Kärleken som söker inte sitt eget, kärleken som bygger upp det brutna, ger liv åt det slocknade och kärleken som är villkorslös.

Kor 15

Den kärleken påminner om sig idag. Kärleken som gör att vi förstår varandra trots kulturer, språk, läggning, ekonomiska förutsättningar – kärleken som finns bland oss. Visst andas det himmelskt över jorden!?

Palmsöndag

Vi befinner oss nu mitt i en kärlekshistoria. En kärlekshistoria som inte har sin like. En kärlekshistoria som vi inte skrivit – utan varit deltagare och bidragit till. Den handlar om Guds kärlek till oss människor. Den handlar om relationen mellan Gud och människans innersta väsen. Kärleken som Gud vill ge.

Jag hörde en gång ett par prata om deras förhållande. De var nu hos prästen för att försöka rädda det som kunde räddas. De hade varit ganska länge ihop och tillsammans hade de två barn. Något hade hänt och nu var de hos prästen. Hon misstänkte att han varit otrogen. Han hade varit borta mycket på jobbet och varit med på jaktföreningens alla möten. Han sade att hon hade ändrats så mycket efter att barnen kom till och att hon var ointresserad av honom. Hon sade att han var inte lika kärleksrik mot henne. Det kändes som de drivit isär. Men båda bekräftade att det inte fanns någon som betydde så mycket. Och att de behövde varandra.

Något hade täckt över kärleken. Efter ett långt samtal mellan dem där jag mest lyssnat – upptäckte vi tillsammans att vardagen, magsjuka barn, förlossningsdepression efter andra barnets födelse, allt extra arbetet för att få ihop ekonomin, allmän trötthet och frustration över de många oförklarade ändringarna från det som hade varit – hade nästan tagit kål på förhållandet. Skulle man inte egentligen kunna säga så om vårt förhållande till Gud. Vardagen, allt stress, avsaknad av tid och olika prioriteringar har skapat en tydlig distans mellan Gud och detta samhälle. Såklart finns de som verkligen har en underbar relation till Gud – men tyvärr är de färre än de som har hamnat i parets halvlåsta situation.

I den situation som paret hamnat i fanns bara ett sätt att hitta tillbaka. Det var att båda blev varandras möjliggörare: Att han hjälpte henne att skapa tillfällen och tid, prioritera och göra saker tillsammans och att hon hjälpte honom med samma.

Vi får, på samma sätt göra det möjligt för Gud att nå fram till oss samtidigt och vi tar i hans utsträckta hand.

Om vi föreställer oss ett sandkorn och att sandkornet representerar människornas hela kärlek. Kan vi föreställa oss en sten av samma storlek och Huddinge kommun som den kärlek som Gud vill ge oss av. Såklart är exemplet lite konstigt – men jag vill visa att Guds kärlek tar aldrig slut – den är inte mätbar, den finns, den har alltid funnits, den konstant förnyar sig och kommer alltid att finnas.

Bäraren av denna kärlek hör vi berättas om i palmsöndagens evangelium: Han rider in i den heliga staden Jerusalem till att fira påskens högtid. Men mer ligger bakom. Det vet han. Det vet han som allt vet. Men kärleken för honom fram. Vetandes om den dag som kommer snart då han, får skiljas från sin familj, sina lärjungar och vänner. Men inte för alltid. Han skall återförenas med dem vid tidens slut. Men det vet inte de. Han skall gå den svåra vägen, upp till Jerusalem.

Ridandes på en åsna – symbolen för fredens konung. I den tiden brukade konungar i mellanöstern rida ut i krig på på en häst – men rida tillbaka på en åsna. Och därmed visa att fred har återställts. Det vore ju fint om det var så fortfarande – att överhuvud någon lyckades inleda fred mellan länder och folk i det krigshärjade området.

Ibland hör man att människor säger: Jag skulle dö för dig – så mycket älskar jag dig. Men Jesus gjorde inte bara det, jo han dog för oss – men han lever också för oss och förbereder för oss ett evigt liv i förening med honom. Det är det livet vi är på väg till.

Bered därför väg för Herren Jesus, han som kommer och knackar på – och frågar: Jag älskar dig men älskar du mig? Jag tror inte det är svaret på den frågan vi behöver vara rädda för, utan hur vi visar den kärleken. Såsom med paret jag berättade om, så kan det vara att vi glömmer det viktiga i livet: Som är kärleken och att kärleken är samtidigt ömtålig och stark – och att den uppmärksammas och gestaltas. Vi har alla våra sätt. De enklaste kan vara de bästa – att ge den tid, rum och se vad händer.

(Under fastan har kyrkan lyft fram vår fastinsamling. Den har då varit till kyrkans internationella arbete och så är det också idag. Idag som tidigare palmsöndagar har vi så kallad offergång. Då kommer vi fram under kollektpsalmen och lägger vår kollekt i skålen som står på kormattan). 

Syrien!

Nyheter från Syrien är väldig ensidiga. Redan från att rebellerna började att attackera militära mål och offentliga infrastrukturmål vid krisens början har man använt ordet "regim" i västerländsk media. Detta var väldig tongivande för det som komma skulle. Redan då visste man att det kriget var inte "krig" som hade självmant uppstått utan utländskt ingripande och genom utländska medel. USA och Ryssland har båda intressen av att hålla antingen "status quo" eller att gripa in i och byta ut regering. Grannarna ser också möjligheter i situationen. Turkiet, Jordanien, Israel och Libanon har intressen att bevaka. Assad´s far blev genom stöd från västvälden president i Syrien. Utan sådant stöd hade han inte blivit president. Samma gäller om nästa alla presidenter, emirer, prinsar och kungar i den världsdelen. Alla fick sin makt genom godkännande från förra kolonialherrar. Detta tror västväldena ge sig rätt att piska upp i regionens politiska läge. I mina samtal med säkert över 50 olika personer av Syriskt, Irakiskt, Lebanesiskt, Jordanskt och så vidare ....påbrå bekräftar dessa detta. Detta är vad man kallar "common knowledge". Efter ett långt samtal med väldig många av dessa människor kommer ofta den fula sanningen fram om: Varför får inte Assad vara i fred och styra sitt land? "Jo, oljan" svarar de. USA vill få tag i oljan, Ryssland vill hålla USA borta från området så gott de kan. Andra har sina intressen. Det som också är viktigt är att trots att rebellerna - som verkar vara en stor grupp beväpnade rebeller med olika agendor - får stöd från andra länder. Behöver vi fråga varifrån? Vad kommar sedan att hända om Assad faller?

Det har funnits en stabilitet i landet, kristna har fått leva sitt liv bland muslimerna i fred och folk har stort sätt kommit överens. Nu fruktar kristna om sin framtid. Många är på landsflykt och fler familjer av kristna har mördats vad verkar vara enligt bud från vissa av rebellerna. Kristna har stått bakom Assad eftersom han har gett dem likvärdig ställning i samhället och andra religiösa grupper. Det Muslimska brödraskapet som agerar aktivt nu i kriget mot Assad och den legitima regeringen - har fokuserad på många ställen på de kristna kvarteren och kristna områden. Där skall "städas" som många av de flyktingar jag träffat kallar det! Det är inte bara kristan som berättar så - utan också muslimer som många, överkomna av sorg över hur allt blivit i hemlandet Syrien, beskriver situationen. Det kan vara att man kan säga att Assad och även hans pappa gamla Assad har regerat och styrt landet diktatoriskt - en vi måste - ja - vi MÅSTE förstå att det som vi kallar för VÄSTERLÄNSK DEMOKRATI och det som fungerar hemma i vardagspolitiken i Sverige behöver inte vara lämpligt i Syrien. Inte heller i länder som inte känner till, har erfarenhet av eller har förutsättningar till att ta in västerländsk demokrati. Jag är förespråkare för demokrati, men inte vilken demokrati som helst. I länder som i genom tusen år har haft ett klan- och ättsamhälle kan vi inte över natt, tvinga vårt västerländska system in och förvänta oss att det utan motstånd tas emot och fungerar bra på engång. Jag ser att en annan form av en anpassad form av demokrati skulle vara en variant länderna i Mellanösten skulle kunna leva med och använda - där religiös bakgrund får inte dela på nationer, där deomokratin respekterar ländernas historia och förutsättningar. En sådan "anpassad demokrati" för Mellanösten skulle verkligen kunna vara till hjälp. Då kan man behålla sina emirer, konungar, furstar, presidenter men ha ett sådan statsskick som ger utrymme för det goda samhällen kan avla av sig i form av utbildning, kultur, trosfrågor, folkhälsa och även förbättrad ekonomi. Land i krig är en trist plats att bo i. Ett land i fred kan skapa en kultur av välmående och välstånd. Är det inte det vi vill för alla. Jag har sedan jag var 14 år gammal drömt om att åka till Syrien. Se deras underbara historiska platser, möta folket och deras kultur. Uppleva och ta del av - förstå och respektera. Jag hoppas den dagen kommer snart att fred och välstånd råder igen ilandet. Men medan vi propagerar mot den legitima regeringen. Medan vi tittar okritiskt på det som händer i Syrien - medan vi bara lyssnar till en ensidiga västerländska propagandan mot Assad. Kommer tyvärr mångas värsta drömmar att bli en bitter sanning. Öppna ögonen, ställ frågor.

Harðir bardagar í Damaskus

Stýrður fréttaflutningur

Það vekur stöðugt furðu mína þegar ég horfi á fréttaflutning vesturlenskra fréttastofa hversu ötular þessar eru að flytja boðskap hinna vesturlensku íhlutunarlanda ófriðarástandsins í Sýrlandi.

Ég bý í Svíþjóð. Fréttaflutningurinn er hin sami þar. En ég á því láni að fagna að eiga nokkra kunningja sem eru frá Miðausturlöndum. Þar á meðal frá Sýrlandi. Þessir aðilar hafa nokkuð aðra sögu að segja.

Þessir kunningjar og vinnufélagar mínir hafa sagt mér frá upphafi órólegheita í Sýrlandi og hverjir hafi þar átt hlut að máli. Sagan er ekki eins einföld og vesturlenskur fréttaflutningur vill af láta.

Sagan er tvíþætt vilja heimamenn halda fram: I fyrsta lagi hafa Vesturlöndin litið á það sem sitt hlutverk að æ síðan Trans-Jórdaníu var skipt upp í Jórdaníu, Sýrland, Libanon og Palestínu, að blanda sér í mál téðra landa. Þetta hefur skapað óróa, óöryggi og fjandskap landa og íbúa á milli á svæðinu.
Í öðru lagi - og það er síðari tíma vandamál - hefur ólíuauður Miðausturlanda verið ástæða enn harðari íhlutunar vesturlanda nú þegar kreppan er að vaxa í heiminum og olíuþörf vesturlanda rénar ekki. Þetta hefur því orðið til þess að valdhöfum Miðausturlanda hafa verið settir afarkostir: Að Bandaríkin og "hin velviljuðu" fylgdarlönd þeirra verði að hafa einkaaðgang að ódýrri olíu á undirmarkaðsverði.

Og nú erum við komin að vandamáli dagsins í dag. Bashar al-Assad forseti Sýrlands hefur leitast við núna í nokkur ár að styrkja infrastrúktúr lands síns. Hann hefur oppnað landið og látið byggja upp ferðamannaiðnað, betri samskipti við Libanon og Tyrkland - sem og Rússland. Hann hefur veitt gríðarlegu fé af olíuauð landsins í að bæta sjúkrahús, skólakerfi og réttarkerfið í landinu. En þetta hefur þá orðið til þess að Bandaríkjamenn hafa ekki haft sama aðgang að hinni ódýru olíu Sýrlands lengur.

Þetta er stóralvarlegt mál fyrir Bandaríkjamenn sen enn keyra sína stóru "truck's" og bensínháka - sem hluta af sínum dýra lífsstíl. Að krefjast skynsemi í auðæfanotkun er jafn hættulegt og að taka upp umræðuna um vopnaeign þessa fólks.

En tilbaka til Bashar el-Assads forseta Sýrlands. Uppreisnarmenn sem hafa fengið hvatningu sína frá vesturlöndum, hafa nú fengið falleg loforð um að fá að stjórna Sýrlandi að uppreisn lokinni mót því að þeir verði ljúfir og hlýðir vesturlenskum hagsmunum.

Í fréttaviðtali við starfsmann utanríkisráðuneytis Svía, spurði fréttamaður fyrir tveimur mánuðum fulltrúa ráðuneytisins hvort vestulensk stjórnvöld vissu nákvæmlega "við hverja þeir myndu semja" eftir að uppreisninni væri lokið og Assad væri frá völdum. "Nei" svaraði hann "en við vinnum að því að komast að því hverjir séu bakvið stjórn uppreisnarmanna". Segir þetta ekki allt um vitleysuna.

Ég vil koma að annari hlið málsins í Sýrlandi og það er hlutur kristinna manna í Sýrlandi. Allt frá því að faðir núverandi forseta var við völd (þar tilsettur af breskum stjórnvöldum) hefur kristnu fólki verið tryggður réttur á við alla aðra borgara Sýrlands. Í samtali mínu við brottflutta Sýrlendinga í Svíþjóð hafa þeir tjáð mér að uppreisnarmenn sé gagngert núna að útrýma eða hræða kristna frá Sýrlandi. Farið sé hús úr húsi og fólki stundum gefinn kostur á að hypja sig innan sólin sest þann daginn. Aðrir fá ekki þetta tilboð og eru skotnir umsvifalaust. Þetta eru harðlínumúslimar sem eru að verki. Studdir af stjórnvöldum vesturlanda.

Það er semsagt í gangi núna í Sýrlandi, útrýming á kristnu fólki - með blessun vesturlanda. Og við - blinduð af einhæfum og stýrðum fréttaflutningi fáum ekki að sjá fréttir af staðreyndum málsins.

Viðmælandi minn núna rétt fyrir jólin sagði að það væri enga pakka að senda fyrir jólahátíðina - að uppreisnarmenn hefðu þegar drepið systurfjölskylduna - með amerískum vopnum. Og bætti því við að fólk á vseturlöndum fengið ekki að vita sannleikan.

Ætlar ekki að víkja

Hvar var siðameistari forseta Íslands

Ég sit hérna og er að skoða fréttir frá Íslandi á www.mbl.is. Þegar ég er að skoða video og myndir frá embættistöku herra Ólafs Ragnars Grímssonar blöskrar mér.

Á mynd þar sem forseti Íslands gengur út á svalir Alþingishússins hangir framan á svölunum fání Íslands. Eða það sem á að kallast fáni Íslands. Fáninn er í röngum litum, þ e a s er fáninn upplitaður. Hitt er að betur hefði farið á því að fáninn hefði verið ríkisfáninn, ekki hinn vanalegi þjóðfáni.

Slóð fréttar: http://www.mbl.is/frettir/innlent/2012/08/01/ferfalt_hurrahrop/

Þegar ég svo skoðaði myndskeið frá göngu forseta, biskups Íslands annara sem töku þátt í athöfninni í þinghúsinu eða voru bara viðstaddir, sá ég að siðameistara forsetaembættisins (eða) siðameistara biskupsembættisins (biskupsritara) hefur orðið á í messunni. Biskup Íslands ber RANGT BAND stórkross fálkaorðunnar VITLAUST. Hvers vegna fékk frú Agnes biskup ekki band kvenna?

Slóð fréttar: http://www.mbl.is/frettir/innlent/2012/08/01/aettjardarast_sveif_yfir_votnum/

Forsetakosningar ólöglegar?

Æ, góði þegiðu! Eitt skipti fyrir öll, Ástþór!

Ástþór segir kosningarnar ólöglegar

Amlóðakerfi í deyjandi EU

Svíar eru farnir að þreytast á EURO-löndunum.  Í blöðunum hér ytra - m a Dagens nyheter er rætt um þetta. Sama gerir Svenska dagbladet.  Það líður ekki sú vika að reikningar fyrir úttektum aðildarlanda komi ekki inn á borðið til Anders Borg fjármálaráðherra hér í Svíþjóð.  Og reikningarnir, jú þeir eru af ýmsu tagi.  Þjóðir eins og Grikkland, Ítalía, Spánn, Portúgal, Írland, Slóvenía, Lettland, Litháen, Estland....    eru að senda kasínóreikninga sína til Svíþjóðar, því Svíar eru það sem maður nefnir á sænsku "konflikträdda" þ e a s  hræddir við átök og ósemju.

Allir vita að skattasiðgæðið í Suður-Evrópu er á mjög lágu plani.  Þar svíkja allir sem geta undan skatti, vinna svart, greiða leigu svart og ekkert er gefið upp.  Þrátt fyrir þetta krefjast þjóðirnar sem lifa í þessari skattasynd heilbrigðiskerfis, að dómstólar séu fríir och óbundnir, skólakerfis sem er helst ókeypis, lögreglu/varna og svo framvegis.  Allt utan að borga eina einustu krónu.  Svo vilja allir fara á góð eftirlaun 52 ára eða 60 ára.   Galið!!    Og það finnst Fredrik Reinfeldt líka.   Hann er ósáttur við að nú skal setja á kerfi sem leyfir hinum sem eru latir og hafa lifað í þessu sinnuleysi í áratugi að vera lötum áfram - og að ekki sé neins krafist af þeim.  Hann er ósáttur við að nú sé verið að búa til "amlóðakerfi" sem gerir litlu löndunum kleift að halda áfram að vera fátlækum og annars flokks þjóðum. Á sama tíma sé verið að auka skuldasöfnun EU bankans (lindarinnar sem virðist aldrei þrjóta og alltaf er hægt að sækja peninga til).  

Han mótmælir á sitt veika og lágmælda sænska sett áframhaldandi spillingu meðal EU landanna, flokkunarkerfis þar sem löndum verður skipt i fátæk lönd og rík lönd.  Han mótmælir að áframhaldandi stefnu sé gefið laga gildi.  

Ég held að það sé kominn tími á að fólk sem hallast að því að Evrópubandalagið sé eitthvað fyrir Íslendinga - fari að hugsa sinn gang og leita sér að nýjum leiðum í alþjóðasamstarfi.  Evrópusambandið er að deyja - og það deyr innanfrá vegna eigin græðgi og ósættis.

Passíusálmar, Landsdómur og biskup Íslands

Jáhá!   Landið mitt - hvar er þín fornaldar frægð?  Frelsið og manndáðin best.

Ég er búsettur í Stokkhólmi í Svíþjóð.  Í morgun þegar ég kveikti á sjónvarpstækinu fékk ég að vita að réttarhöld myndu hefjast í dag í "Riksrätten" (Landsdómi) yfir fyrrum forsætisráðherra.  Þegar ég kom síðan til vinnunnar var ég spurður af einum vinnufélaga hvort hann yrði hengdur, hann þessi fyrrum forsætisráðherra og skúrkur. "Nej, á norðurlöndunum setjum við fólk í fangelsi - við myrðum enga - gildir þá einu hversu korkaðir þessir einstaklingar eru" svaraði einn sænskfæddur starfsmaður hinum blóðþyrsta samstarfsmanni mínum sem kom frá Írak fyrir 20 árum síðan.

"Hann yrði nú sennilega hnakkaskotinn" sagði sá frá Írak "ef hann byggi í Írak". Efter þetta féll umræðan niður.  Hún hafði greinilega náð þessum sígilda "pedagógíska hápunkti". Ísland féll ekki af dagskránni þótt afdönkuðum brotamönnum með stjórnmálabakgrunn.   Næst voru Passíusálmar sálugs séra Hallgríms Péturssonar reifaðir. Kirkjunar fólk í Stokkhólmi hafði heyrt að lestri Passíusálmanna skyldi hætt og spurði hvort þessi yndislega hefð væri nú að hverfa?   "Þýðir þetta að innflytjendur eða trúleysið hafi tekið völdin?"  var ég spurður.    Ekki taldi ég það - eða hvað?  Það var erfitt að svara fyrir gerðir manna, hugsanir og aftrúarhyggju landans.  Ég sagði bara eins og það var, að kirkjan á Íslandi væri að glata fastlandinu undir fótum sér - nokkuð bókstaflega líka og að miklar væntingar væru til nýrra biskupa á Íslandi sem kosnir skyldu. 

Einhver hafði sótt sér upplýsingar um að konur væru í framboði til biskups.  Ég var spurður "Eru þetta góðar konur?"   Óneitanlega hugsar maður alltaf til færeyskunnar þegar talað er um "góðar konur" þótt ekki væri átt við slíkar konur i samtalinu.   Ég tjáði að líklega væri á ferð ágætasta fólk; konur og karlar.  Óljóst væri hvort kandidatar væru til í að bretta upp ermar og gerbreyta kirkjunni sem stofnun - en líklega væri mest þörf á því núna.   Meðlimum í kirkjunni væri að fækka mikið í stórborginni, fyrst og fremst og að fjöldi meðlima væri kominn undir þá tölu sem Sænska kirkjan hefur í sínu fjölþjóðlega ríki og afhelgun samfélagsins.  Þetta sló mig lítið.  Í vissum sóknum Reykjavíkursvæðisins er fjöldi sóknarbarna kominn niður fyrir 50% íbúa.  Úti á landi heldur þróunin hægar að því marki.  

Ljóst er að kirkjan þarf að vera sterk.  Kirkjan í hjörtum fólksins. Að fólk styðji og hafi trú á starfi hennar. Guðs ríki þarf að breiðast út um allan heim. Jafnvel í Reykjavík.   Kirkjan hefur verkifærin og á að hafa færnina til starfans.   Hún þarf að voga, hún þarf á áræðni að halda.  Hún á að vera sjúkrahús fyrir syndara, ekki safnhús fyrir dýrlinga.  Hún er ekki listmunafélag þótt hún styðji og hvetji listirnar. Hún er ekki embættismannakerfi sem lifir sínu eigin lífi, heldur skipulagt vinnukerfi sem lifir til að þjónusta hlutverk sitt.  Hún er ekki afturhaldsamur dinosaur, heldur menningar og söguberandi vitnisburður tíðarandans og hvernig Guð hefur verið með okkur í hlutskipti okkar og lífi.  Hún er afskiptasöm því hún segir frá honum sem ER, VAR och MUN VERA UM ÓKOMIN ÁR.

Ný grunnskólalög í Svíþjóð

Það setu að mér skrýtin tilfinning nú þegar ég sit og er að lesa nýju sænsku grunnskólalögin. Já! Hér í Svíþjóð hafa nýlega tekið gildi ný grunnskólalög. Til staðfestingar á því að Svíar eru "trúlausir" - að trúa má, hefur nú verið staðfest í lagatexta hlutleysi - og ábrygðarleysi ríkisvaldsins gegnvart trúar- og menningarmenntun í landinu. 

Í kirkjunni minni hefur öllum grunnskólabörnum í prestakallinu mínu verið boðið að koma til kirkjunnar á "aðventuleikrit" og á páskum til "påskvandringar" og leikskólabörnunum hefur sömuleiðis verið boðið að koma til "krubbvisning" - eða vöggusýningar (þar sem með brúðum, söng, leikrænum tilburðum og þátttöku barnanna farið hefur verið i gegnum sögu jólanna).

Kirkjan hefur í gegnum árin verið fullsetin þær 13 sýningar sem við höfum haft við hverja þessara sýninga. Núna hafa skólarnir dregið sig út og öll aðventuleikrit og "vöggusýningar" féllu niður.

Það er skrýtið að búa í samfélagi sem er GENGUMSÝRT af kristnum gildum og sem hefur verið það frá 1100: lagsetningin er kristin, sagan er kristin, manneskjusýnin og manngildið er kristið, stjórnarskráin er kristin ... en samt fær maður ekki að tala um kristindóm í samfélaginu - ef maður tileinkar ekki öðrum trúarbrögðum jafn mikinn tíma í sömu andrá! KLIKKAÐ!

Hættum að ögra Írönum

Það hefur lengi verið hluti af áætlunum Bandaríkjamanna að komast með lúkurnar í olíuforða Írans. Það vita allir.  Núna beita þeir fyrir séð ályktunum Sameinuðu þjóðanna til að komast nær takmarki sínu.  

Meðan norður Evrópa er að vinna að því að fullnýta vinkraft, vatnskraft og kjarnorku - eru Bandaríkjamenn og þróunarlönd heimsins enn að nýta olíu rétt eins og þessi lönd gerðu fyrir 30 árum síðan.  Ef Bandaríkjamönnum væri gert að greiða bensínverð líkt og gerist í t.d Evrópu - myndi innan 3 mánaða vera gerð bylting i Bandaríkjunum. 

Það er óþefur af ályktunum Sameinuðu þjóðanna.  Mitt mat er að við eigum EKKI að ögra Írönsku þjóðinni. Þetta er fólk sem þegar á mjög erfitt. Að byrja þrengja að Íran á alþjóðavettangi, gengum viðskiptabönn og þvílíkt leiðir bara til aukinnar örbyrgðar hjá fólkinu sjálfu.  Stjórnendur sjá alltaf til að hafa það fínt - sama gildir um herinn. 

Einn vís maður sagði:  Það er betra að eiga óvin sem maður þekkir, en að velta honum og fá einhvern sem við ekki þekkjum.  Hvað gerist í Líbýu, Egyptalandi? (Ghaddaffi och Mubarak).  Við vissum hvað við höfðum, en í dag vitum við ekkert hvað gerist - kannski fá þessi löng sharia-lög, enda virðast uppreisnir i arabalöndunum leiða oftast til trúarofstækis þar sem hagur fólksins er svo bágur.

Sendinefnd SÞ aftur til Írans

Margaret Thatcher um Evrópubandalagið

Vitræn orð um Evrópubandalagið frá fyrrum forsætisráðherra Bretlands

.

Juldagen - 2011

Juldagen 2011 i Flemingsbergs kyrka

Jes. 9:2-7 & Luk. 2:1-20 & Joh. 1:1-14 & I.Tim. 3:16

Det var på Konsum i Skarpnäck att jag råkade höra en mamma säga i utmattad och modfälld ton till sin dotter här i veckan: ”Hur skall jag hinna? Hur skall jag få ihop det här?” Hon talade med sin ca 10 år gamla dotter som höll sig på säkert avstånd från mamman. Dottern spanade runt efter det som hon hört mamman tala om att saknades inför jul, men flickan verkade lika vilsen och stressad som mamman. Väl framme vid kassan, hamnade jag bakom mamman i kön. Kassadamen var en kvinna i 50 år åldern som hade också lagt märke till den superstressade och uttröttade mamman. Väl framme vid kassan tappade mamman sin plånbok på golvet. Kort, kassakvitton och lappar spreds över allt. Jag böjde mig ner och plockade upp korten, lapparna och plånboken och gav till henne. ”Ta din tid, jag har inte brått om” sade jag” jag har all världens tid” (fras jag brukar använda – när jag stått länge i en kö som inte verkar röra på sig alls). Och som ett svar på detta sade kassadamen: ”Julen, jo de kommer ändå”.

De orden har följt mig under veckans gång. Att trots allt. Trots allt, kommer julen. Och även om vi inte har pyntat, köpt mat så matborden bågnar och nästan sviktar och julklappar åt alla – det spelar ingen roll – julen kommer ändå.

Det är svårt för den att skapa julstämning när motivering och julens innehåll har lite eller inget med varandra att göra. Julen kan man inte köpa; de får man gratis. Men sedan finns ju de som gläds över traditionerna, pyssel och pynt, julglögg, mat och klappar. Det är ok, det är inte bara ok, utan väldig fint. Men julbarnet kommer till dig även om inga klappar finns att dela eller den goda steken finns på julbordet.

Ett barn är oss fött, en son är oss given. Profeten Jesaja kan de stora kungliga titlarna; Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste. Jesubarnet som föddes er världens ljus, det sanna ljuset som ger alla människor ljus och tar bort världens synd. - Men han är bara ett litet litet spädbarn. Vilka förväntningar – och jag tycker ibland att det är synd om de ofrivilliga monarker som också föds till sitt uppdrag.

Han är Guds lamm, som ska rädda världen från orättvisa, elände och ge hopp och liv. När Johannes döparen förkunnar att han inte var Messias, men det trodde folk i början, utan att det var Jesus som Guds folk väntade på, säger han om Jesus: Se, - där: Guds lamm, som borttager världens synder. Han säger inte: Se, Guds lejon – men tanke på att lejon är symboliserar kunglig makt och styrka. Nej, nu händer det är något nytt och annorlunda. Gud närmar sig sitt folk på ett sätt som ingen hade förväntat sig. Han kommer inte i himmelsk styrka, pomp och ståt. Nej – han föds som ett litet barn, i en stall och läggs i en krubba fylld med halm.

Vi kan se i liknelsen om Jesus som Guds lamm, som skall rädda ett folk som kommit från Gud – något som är genomgående i Jesu budskap. Det är : Det är Guds många lilla lamm – vi Guds barn, vi vanliga människor som genom ärlighet, rättvisa, kärlek och integritet kommer att besegra det onda och leda folk till tro och rättvisa. Det blir inte de vi kan kalla för världens makt lejon, storprojektledare, miljardärer och storinstitutioner – som kommer att leda allt till rätta vad hur hjälpsamma och välmenande de kan vara. Slagfältet mot orättvisa, synd och osämja finns i våra hjärtan. Inte hos storföretagarna och de som tar maktrollerna i världen. Vi – i mötet med den andre – bestämmer själva hur resultatet blir av det mötet. Vi kan skriva nya lagar, vi kan låsa fler på våra anstalter, vi kan kriga för fred, vi kan ha fler världsledarkongresser – fler så kallade ”lejon-insatser”, men om gräsroten och våra hjärtan inte bär på hoppet, viljan och modet att ställa till rätta det som gått snett och fel händer inget.

Men ett litet barn har fötts. Världens hopp. Barnet lilla hade inget internet, ingen el, inget rinnande vatten eller något av det vi har idag för att underlätta i våra liv. Vi har allt som han hade, allt och mycket mer. Låt oss inte glömma att barnet; vars yttersta svaghet också är dess största styrka – och vars svaghet skall också bli vår styrka.

God jul

Julafton - 2011

Julafton 2011 i Flemingsbergs kyrka

Jes. 9:2-7 & Luk. 2:1-20 & Joh. 1:1-14

Han kom så stilla och så oförmärkt!

Den heliga natten. Nattens lugn lägger sig över länder och städer. Stressen är borta. Julen är här, vi är framme. Evangeliet berättar också att Maria och Josef har nått fram till lilla staden Betlehem och hos Maria är nio månaders väntetid är över. Maria är trött, hon har lagt sin förstfödde inlindat på en halmbädd, i en krubba. Hon tittar på barnet. Vad tänkte hon. Det är lätt att tänka sig att hon nu, framför konungarnas konung, tänkte tankar om kungarike, barnets lysande framtid, med kungliga processioner och pomp och ståt. Jag att hon hoppades på att barnet var friskt, starkt och att hon kunde amma sin son. Att trots hög barndödlighet fick hennes son leva. Jag tror att hon tackade Gud. Och tänkte att här hade en lång historia börjat.

Hos oss, som bor uppe i norden dryga 2000 år senare, har den fysiska vinternatten inträtt. Mörkret omsluter julens sanna ljus, men mörkret kan inte övervinna det. Och mitt i vår natt kommer budskapet om frälsning och glädje. Gud har hållit sitt löfte. Ett barn är oss fött, en son är oss given. Den fysiska natten fortsätter och skapar en himmelsk och en gränslöst storslagen kuliss till mänsklighetens frälsningshistoria. Och budskapet från den gammaltestamentliga profeten Jesaja tar bort all tvivel: Natten skall vika där ångest nu råder. Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus och ljuset kom i världen.

Något av det mest grundläggande för den kristna tron har med julen att göra. Julen berättar att vår Gud är inte bara någon avlägsen platsbunden, oåtkomlig sak. Tvärtom är Gud högst närvarande i våra liv. Han lever och rör sig bland sina barn och i sin skapelse. Han finns så nära som luften vi andas in och är högst synlig i sin goda skapelse. Att Gud lät sin son, Jesus Kristus födas som människa i vår värld betyder för oss därmed att varje människa har ett okränkbart värde. Barnet som föddes i Betlehem var just i början ett spädbarn som du och jag, ett som sov, ett som grät när det var hungrigt, lades mot sitt mammas bröst, luktade barngott (som vi kallar det på isländskan) var älskad. Det även kissade och bajsade på sig – och grät när det gjorde sig illa.

Det lilla barn som föddes den första julnatten var både Gud och människa. För oss blev Jesubarnet också den osynlige Guds avbild. Barnet hade Guds egenskaper, men också mänskliga. Det lilla barn skulle bli den som förenar allt i himmelen och på jorden, allt synligt och osynligt. På julnatten går vår Gud sin skapelse till mötes. Advent har varit storstädningens tid. Vi uppmuntrades att städa i våra hjärtan och förbereda oss för ankomsten av konungarnas konung. Vi har fått en slags förhandsvarning. Redan på första söndag i advent började vi ana det underbara. En aning fyllde varje bröst. Och nu. Julafton. Är han här. Som ett barn. Vi som inte hann med all julförberedelse som vi önskat och till oss som tyckte advent var ibland hektisk tid med stress, skrammel och buller och inte ett lugnt moment, säger Gud: Ta det lugnt. Följ barnet, väx med lillpojken.

Julens texter från Bibeln handlar om ett ljus i nattens mörker. Om hur Gud kommer in i våra liv och kliver in över tröskeln i våra hem. Hur ljuset tränger in sig i mörkret och hur mörkret skall vika hos den som ångesten nu råder, hos den som äger inget hopp, känner sig handlingsförlamad och varje steg framåt är ett steg mot hotfull ovisshet. Till dig som behöver mer ljus i ditt hjärta, för dig som behöver ljus för att veta vart du skall gå vidare – säger han: Följ mig. Jag skall ge dig ljus, hopp och liv. God jul.

Andra söndag i advent - 2011

Guds rike är nära!

Det verkar som att det finns något oförnuftigt i vår tro. Något som alltid har funnits. Vi kristna – vi vill tro på det omöjliga. Det är inte så att vi föraktar kunskap eller förbiser fakta. Tvärt om, är vi inte den nation som högtidligt firar vetenskapen, om endast få dagar firar vi Nobeldagen som om Alfred Nobel var en av de tre vise männen. Och teknik litar vi mer på en våra egna händers arbete. Jag litar på att min lilla diskmaskin diskar bättre än jag själv. Säger min dator att jag har gjort något fel, så trotsa jag inte det utan tyst och lydigt rättar till saken. Och på många andra sätt tror jag att vi litar på tekniken mer än vår egen intelligens. Det som verkar oförnuftigt i vår tro är att vi respekterar vetenskapen, men ändå vägrar ge upp. Därför är det att vi kan leva i ständigt förväntan, med ett trotsigt hopp och livlig förväntan på livets möjligheter – och på så sätt arbeta för Guds rikes framtid såsom jordens framtid.

Jag kan ärligt säga att jag känner Guds närhet. Ibland känns Guds närvaro så påtaglig att jag sträcker ut handen eller jag tittar över min axel för att se Gud eller hans sändebud – jag vet att han är där, trots att jag inte ser. Vetenskapen kan kalla mig för oförnuftig och dum, men jag vet att Gud finns, i mitt hjärta, i min medmänniska, men framför allt mitt i vår gemenskap och han är min verklighets och livs förutsättning. När jag går ut och jag känner den lena varma sommarvinden smeka mitt ansikte, vet jag att han är där. När kylan obarmhärtig och stormen piskar mitt ansikte, känner jag hans kraft, när leker med snöbollen eller håller mina händer i vårens smältande isvatten, leker han med mig. När jag ser sopberget växa i naturen och tittar över naturens öppna sår – då känner jag hur han ger mig varningsord – att jag inte skött mig. I min bön går han bredvid mig och lyssnar som min bästa vän.

Det är genom hans ord att jag vet att en större gudomlig närhet är på väg och ett djupare liv, inte bara för mig, utan alla som lever. Guds rike är nära.

Och på andra söndag i advent säger vi: Kom, kom till oss. Kom till oss säger vi till den Gud, i vilken vi redan lever och rör oss och är till. I alla tider har vi bett om tecken på Guds närvaro. Några av oss har redan fått julkort eller julhälsning med posten. I någon reklamtidning så jag ett klassiskt tecken på att julen närmar sig: jultomten skulle befinna sig på NK in i stan, nu i helgen. Julmusik spelas på radio och tv. Affärer dekoreras med julpynt och många har någon form av julbord, glöggfester eller adventsfirande av något slag och att den goda julmusten är tillbaka. Att man inte glömmer adventsljusen, lysande stjärnorna och ljusstakarna som så fint lyser upp decembermörkret. Jo – jag skulle säga att vi har fått tydliga tecken på att något extraordinärt är på väg att hända. Den stora högtiden skall firas. Vi firar att Gud höll sitt löfte mot oss människor. Han blev en av oss i Jesus. Barnet som, föddes i småstaden Betlehem på julnatten. Ett ljus blev till världen, ett ljus som lyste i mörkret, men blev så småningom världens ljus. Ett ljus som mörkret inte kan övervinna.

I Lukasevangeliet hittar vi den åldriga Symeons ord om barnet som föddes i Betlehem om ljuset som segrade mörkret. När Symeon hade sett Jesubarnet lyfte han sina ögon mot himmelen och sade: ”Mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk.”

Ja, Guds rike är nära. Med stöd från Gamla testamentets profeter talar Jesus i dagens evangelietext om hur Gud bjuder in den som annars stängs ute, både religiöst och socialt. Precis som för profeterna blir varje religiös predikan också en utmaning till socialt ansvar. Och precis som för profeterna omfattar Guds rike för Jesus inte bara oss människor, utan hela den värld vi lever i. Naturen behöver vår bön - och att vi verkställer vår bön. Brott mot natur och miljö måste tas på allvar just som vårt eget ansvarstagande på arbetsplatser och hem. Alla hem borde miljöcertifieras mot förmån eller någon trevlig ersättning eller belöning. Men framför allt måste vi ta vårt ansvar mot natur, miljö och varandra. Guds rike är nära.

En ny framtid har vi framför oss, en framtid vi lägger i Guds händer. Det kanske låter oförnuftigt – men vi tror på framtiden, vi tror att trender kan vända, missmod kan vika och ge plats till hopp och vakenhet - och att vi människor kan lära oss av våra misstag och brister. Vi kan ändra oss - och dagen idag, är lika bra som dagen imorgon. Mot alla odds så är det så att genom vår tro på vår Herre Jesus Kristus, äger vi ett hopp som är värt att kämpa för. Ibland är vi riktig bra på det vi gör, men vi kan alltid bli bättre.  

Kristus kommer – Davids son,

vi ditt namn upphöjer.

På hans rike aldrig skall

någon ände vara.

Þingvellir til sölu!

Nú eru Kínverjar og það jafnvel frammámenn í kommúnistaflokknum þarlendis farnir að ásælast stórjarðir á Íslandi.  Hvað býr að baki er augljóst.  Ítök í orkuframleiðslu framtíðar, hlutdeild i auðlyndum Íslands og það sem ég hef áður skrifað um og nefnist "svört jörð".  Jú þetta virðist svo einfallt og saklaust nú, en hvar stoppar þetta allt?   Hvar drögum við mörkin? Hvaða jarðir má selja, og hvaða jarðir má ekki selja?

Ég óttast svona sölu á jarðeignum og jarðréttindum til útlendinga.  Þetta fer bara á einn veg:  Þann versta!  

Erum við ekki að selja framtíðar auðlyndir lands og þjóðar?  

Á að selja Grímsstaði?