Goda gärningar och levande tro

Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom? Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, vad hjälper det då om någon av er säger: "Gå i frid, håll er varma och ät er mätta", men inte ger dem vad kroppen behöver? Så är det också med tron: I sig själv, utan gärningar, är den död.   (Jakobsbrevet 2:14-17) 

Att beskriva Guds kärlek är lika svårt och att försöka beskriva den heliga anden med ord. Det är lika hopplöst att försöka att beskriva en behaglig doft för en annan person eller sin erfarenhet efter någon betydelsefull händelse. Det är lika svårt och för en nybliven moder att beskriva förlossning för en man som inte har förutsättningar för att kunna förstå.  Jag undrar ofta om folk förstår vad ordet mässa betyder. Det säkert finns lika många förklaringar och vi är många här idag, om inte fler.  Min förståelse för detta ord fick en ny dimension när jag besökte en kyrka för några år sedan. Mässan hade redan pågått ett tag och de sista nattvardsgästerna höll på att gå tillbaka till sina platser i kyrkan. Två präster hjälptes åt med mässan, en gammal man och en yngre, en som säkert hade inte varit präst så länge. Den gamle mannen fick uppenbarligen styra och handleda den unga prästen genom att viska, peka och ge blickar hit och dit. Då hände något som har knytning till dagens text från Jakobsbrevet.

Den gamla prästen vände sig mot församlingen läste välsignelsen på latin. När han var klar gjorde han korstecknet, klappade ihop sina händer en gång och sade ”ite, missa est” som betyder; ”gå, det är skickat”. Efter mässan kunde jag inte annat än gå till den gamla prästen och fråga varför han klappade samman händerna efter mässan och vilken betydelse orden ”ite, missa est” hade för honom. Den unge prästen fick översätta från spanskan, men förklaringen var fantastisk tyckte jag. ”Kristus, i vars plats jag står här idag, delade ut brödet till dessa som var med honom på skärtorsdagen. Han delade inte bröd och vin för att han var hungrig, utan för han ville leva bland lärjungarna på ett särskilt sätt, skapa gemenskap. De som kom till kyrkan idag upplevde Guds närvaro på ett helt särskilt sätt, en gemenskap i Kristus. Men de som inte kom, som hade förhinder av något slag, till dem skall de som var närvarande gå till och sprida den kärlek de hörde om och upplevde här idag. Därför, som herden, klappar jag samman händerna och skickar min flock ut att göra ljusets arbete medan dagen ger”. Så många var gamla prästens förklaringsord.

Med orden ”gå, det är skickat” menas att det levande ordet skall utskickas, och bli till goda gärningar som inspireras av den villkorslösa kärleken som vi har bevittnat här idag och vid alla gudstjänster i all tid. Slutade mässan endast på välsignelsen skulle det ändå saknas så mycket. Guds ord, hans verksamhet skall bredas ut. Om orden inte fick gestaltas i någon god gärning stympas tron. Det finns alltid någon som är ensam, någon fattig, någon som behöver din närvaro, någon som behöver känna trygghet, behöver ett lyssnande öra, uppmuntrande ord – ett leende. Den villkorslösa kärleken tar inget från oss, men kan ge oss så oerhört mycket. Den heliga sanna glädjen att kunna hjälpa, finnas till för andra och be för andra, det är att vara kristen. Många vill inte gå till kyrkan, säger att de har sin Gud och sin tro för sig själv. Det är rätt, man behöver inte komma till kyrkan för att räknas som kristen, så länge man lever sin tro och låter den blomstra och genomsyra sitt liv. Då kan den, genom goda gärningar, ge riklig skörd. Självisk tro, som gör att en upphöjer sig över andra och fyller individen av högmod, är död tro. Men är den uppväckt av Guds heliga ande, av Guds väsen; den villkorslösa kärleken, då spelar ett kyrkobesök mindre roll.  

Hugleiðing mín flutt við "helande messu" í St. Jakobskirkjunni í Stockholm 15.05.2008.