Baldur Gautur Baldursson

10.8.2009 | 06:18

För kärlekens skull...

I helgen strandade mitt skepp. Räddningsarbetet pågår och det verkar som skeppets alla passagerare har räddats, eller det tror de som arbetar med räddningstjänsten och jag själv. Det var säkert många hundra passagerare, vi vet inte hur många. Därför är det svårt att avgöra om det fanns några kvar ombord i skeppet.

Helgen var svår, den var inte en fin helg, helgen blir ihågkommen som en av de svårare i mitt liv. Båten som strandade med många passagerare är inte ett vanligt skepp, utan är skeppet bildliknelse för mig. Jag hamnade på grunt vatten och strandade - i mitt liv. I liknelsen av skeppet spelar passagerarna roll för att de är de komponenter som utgör mig, som är jag. De komponenter som representerar kärlek, tålamod, hopp, glädje, styrka, uthållighet, vänskap, arbetsglädje, tro, tolerans och så vidare... Vi vet inte vilka delar av mig kommit till skada, nu verkar allt oklart. Jag ber, hoppas och vänta och slickar såren.

Jag har i tre år levt i ett ihop med den människan som var kärleken i mitt liv. Så är fortfarande. Jag älskar den människan så oändligt mycket. Men nu har den gjort slut med mig, det är slut på vårt förhållande. Det är inte att förstå just nu, i nuet, i ögonblicket. Det kom som en tung örfil i mitt annars stabila liv. Tre år fyllda med händelser och minnen som aldrig jag glömmer. Ett kapitel i min livshistoria har kommit till slut och dags att börja en ny. Men det är inte så lätt. Människan är så komplicerad och det här underbara oförklarliga sambandet mellan kropp, själ och ande är så svårt att förstå, om alls. Livet fortsätter och vi med. Just nu känns det inte så. Det som visat sig vara är oss dyrbarast går inte att styra. Sådan är det med kärleken. Att hantera kärleken är som att försöka att hålla en glödande glob som har ingen fast konsistens. Den klarar inte att bli vidrörd, bli styrd eller öppnad. Att älska och vara älskat är att förstå att den globen brinner för bränsle vi inte kan köpa, vi inte kan styra, vi inte kan riktigt hantera. När en sådan glob stannar hos oss är det som ett mirakel. Sådan är kärleken, den söker sig från den som har den till den som behöver den. Hur det sker vet vi inte. Jag hoppas att den kärlek som jag äger nu olyckligt – kan förvandlas till en djup vänskap som är inte minst lika stark som kärleken.

Vad hände i helgen i mitt förhållande, händer hos många, men alltid är det svårt och nästan oöverkomligt. Livet känns nu som att vara på väg, som att gå i nattmörk dimma. Det gäller att ta korta steg, gå långsamt.

Flokkur: Svíþjóð | Facebook