"Messíanismi"

Nýtt hugtak, sem tengt hefur verið stefnu Baracks Obama Bandaríkjaforseta hefur skotið upp kollinum. Þetta hugtak hefur verið tengt stefnu forsetans að Bandaríkin séu í sjálfgefnu hlutverki sem alheimsfrelsari mót órétti, kúgun, ófrið og misskiptingu. Það sem gleymist oft er að Bandaríkin hafa verið með alheimsafskiptum sínum (í krafti stærðar og styrks síns) upphaf alls þessa síðan nýlenduveldin glötuðu valdastöðu sinni á tíma Heimstyrjaldanna eitt og tvö.

Þessi svokallaði "messíanismi" skírskotar til guðfræðilegra hugtaka um "frelsarann". Þann sem koma skal til að frelsa, leysa þjóðirnar undar oki óréttis og misskiptingar, lagleysu og mannréttindabrota. Nú hefur Barack Obama verið úthlutað Friðarverðlaunum Nóbels. Það eru þau verðlaun sem Norðmenn fá að afhenda (örlæti af hendi Svía) og núna í fyrsta skipti er aðila sýndur þessi heiður, sem ekki hefur "gert neitt" heldur aðeins fyrir nýframsetta stefnu eða viljaákvörðun.  Þetta er fáheyrt.  Hversu margir hafa ekki leitt till lykta friðarsamninga sem hafa haldið, hversu margir hafa ekki barist allt sitt líf fyrir rétti sínum og annarra?   Hversu margir hafa ekki látið lífið fyrir rétt eða til bjargar öðrum?  Nú fær bjartasta "barnastjarnan" lífsferilsverðlaun þegar á fyrsta starfsári. Hverju sætir?   Nægir að skrifa fínar ræður og forma fallega stefnu?   Þarf ekki að sýna árangur?

Good luck to you Mr President!

"Jag mår som en som skall hämta vatten i en brunn, jag har en hink och rep, men repet är för kort!"

För några dagar sedan åkte jag på jobbet till Mangården. Ett äldreboende där många är dementa bor. Hemmet är väldig vackert, vackra gamla blommor fanns i korridoren och i vardagsrummet! Blommorna sköts om och hade länge omtänksamt behandlats. Det kunde man se.  Krukorna var gamla och hade stått länge på samma ställe.  Golvet under var missfärgat och uppenbarligen hade någon omtänksam med ”gröna fingrar” vridit krukorna ibland för att få fram jämn växt hos blommorna. Vackra dukar, virkade av stor konstnärskap låg  på borden och allt var rent och städat.  En äldre dam möter mig där, då jag kom inför dörren. ”Här skall alltid vara låst” sade hon moderligt.  ”Många av oss hittar inte hem”.   Damen, kanske i 85 års ålder, stödjer sig vid en rollator som har hennes namn på.  Liten lapp med namn och rumsnummer.  Jag känner igen namnet, det var hon vi skulle sjunga ”Ja,må hon leva!” idag för att sedan kyrkans diakoner var här sist, har hon fyllt år. Jag hälsar!  ”Du är väl prästen” säger hon.  ”Ja, jag är nya prästen, jag vikarierar för Rikard.”  ”Rikard, vem är det?” frågar hon.   ”Min präst heter Evert Tobiasson, en trevlig tjusig man från Malung, eller vänta, han kom från Floda. Men så dog hans fru och han blev en mycket ensam man…  han slutade i Stockholm, en ensam man, ensam man…”.   Här kom inte födelsedagsbarnet längre, minnen samlades och hon försvann in i gamla tiden, tillbaka till sin ungdom.  Hon gick vidare, liksom i släp efter sin rollator. ”Kommer du från Floda också?”  ”Nej” sade jag ”jag kommer ifrån Island”.   ”Island” säger hon med förundran i rösten, men går vidare…  ”jag känner ingen i Floda…”

I vardagsrummet, träffar jag, tre diakoner och volontärer de inneboende, sju glada individer som strålar af efterväntan. Med leende tas vi emot och vi känner oss välkomna. Alla verkar glada. Flesta av oss har varit här tidigare. Trots det berättar vi lite om oss. Jag berättar att jag är en ny präst i församlingen och att jag kommer från Island.  En äldre dam som satt vid bordet sade ”ahh.. Island och börjar tralla  ”Svífer över Esiunne sólrodit sky” ” en av Islands mest älskade låtar…  Det här var helt otroligt. Jag prata sedan lite med den gamla damen, som snart skulle fylla 91 år.  Hon hade varit på Island 3 gånger och haft med nordiskt samarbete att göra och suttit i nämnd om kulturellt samarbete samt uppbyggnaden av samarbetet mellan de nordiska universiteten. När hon var 58 år slog sjukdomen till. Hon är glad. Hon är glad för att vi är där, hon är glad att vi lyssnar och är intresserade.  Efter att vi har läst en text från Bibeln och sjungit några låtar, ber vi Fader vår.  Alla Deltar och en underbar andaktskänsla kommer över mig. Jag förstår att här är det barnatron som lever kvar, här lyssnar Gud till deras enkla böner om mat, värme, att någon kommer och pratar med dem, att någon finns som ger trygghet. Det var en fantastisk eftermiddag. Efter kaffet får jag presentera mig återigen när jag får frågan om det kan vara att jag är släkte med Evert Tobiasson, präst?  

Det var en underbar dag samman underbara livserfarna människor som hamnat i en oönskad värld. Värld där orden blir ljudlösa, sångarna tappar bort text och melodi, där förmågan att uttrycka sig har tagits bort av en hemsk sjukdom. 

Vi gick sedan därifrån, från Mangården, där en fin eftermiddag hade gett oss så mycket, men för andra försvunnit i minnenas djupa lind.

Dagens citat:

66 årig man har fått diagnosen: "Alzheimers" sade till mig:

" Jag mår som en som skall hämta vatten i en brunn, jag har en hink och rep, men repet är för kort!"

 

Spilavíti og netspilamennska

Í Svíþjóð hafa menn tekið upp á því að hefja lagagerð sem setja mun veffjárhættuspilurum vissa afmarkanir og þá hvað snertir fjárhættuspil utanlands.  Þannig eiga þessi lög að sporna gegn því að fólk geti staðið í fjárhættuspilum á erlendum fjárhættuspilanetsvæðum...  

Þessi nýja lagasetning hefur mætt mótmælum hérlendra, sem vilja að frelsi fá að ríka í þessum "milliríkjaviðskiptum" rétt eins og öðrum. 

Á mótmælaskyltum stóð meðal annars: "Vem som ska får spela skjortan av mig har politikerna inte med att göra! Skydda rätten att spela online fritt över gränserna."

 

Já það er margt sem gerist á Sergelstorgi. 

En dag i Stockholm med besök i S:t Jacob

Som vanligt när jag har tränad och när vädret är fint som det varit det sista dagarna här i Stockholm, blir jag alltid lite sugen att ta en promenad ner för Drottningatan, förbi Spökslottet och sedan raka vägen ner till stan.  I förgår lockade vädret mig ner för Drottningatans backe och till slut hamnade jag ner i Kungsträdgården.  Härlig dag och massor av folk på stan.  Jag gick förbi min omtyckta S:t Jakobs kyrka och då jag passerade kyrkogården, såg jag att en dörr var öppen. Nyfiken som jag alltid är, gick jag dit och sedan in i kyrkan. Den har varit stängd sedan 17 augusti och skall hållas stängd för städning etc. fram till första i advent.

Självklart hade jag kameran med mig och tog två bilder där inne. 

  och

Sådan ser den gamla fina kyrkan ut idag under städningsprojektet!  :)

Einn góður dagur við Drottninggötuna

Var á labbi og hafði myndavélina með mér þegar ég gekk fram á þessa á Drottninggötunni í Stokkhólmi.  Tók upp smá videó með þeim. 

 Klikkið á hlekkinn:

 Upprennandi hæfileikamenn!   

Veljum EKKI Íslendinga í ábyrgðastöður

Það er sem Íslendingum sé ómögulegt að læra að okkur er ekki treystandi fyrir hinum stóru embættum ríkisins, alla vega hvað varðar þau embætti sem hafa með peningastjórn að gera. Valdið stígur okkur til höfuðs og kunnáttuleysið er svo áberandi að þekkingarfólk gengur bara á lagið og allt fer voðans veg. Já þetta er skrýtið.  Stjórnvöld virðast alveg varnarlaus og útnefna mann eftir mann - þótt dæmin sýni að þetta gangi ekki. 

Mitt ráð:  Köllum til sérfræðinga frá útlöndum. Hættum að nota okkur gulldrengina úr HÍ og leitum nýrra leida, nýrrar hugmyndafræði og skyldleikafrís vinnuafls.

Fer fram á lausn frá störfum

Góðar fréttir frá Jersey, Guernsey, Kýpur, Cayman Islands og Tortola

Það var nú aldeilis gott að heyra að til væru peningar eftir allt saman.  Nú er bara að fara og sækja ránsfenginn og skipta honum í tóma sjóði Íslenska ríkisins. Nú er lag að bregðast skjótt við áður en þessir fjármunir hverfa aftur úr höndum þjóðarinnar.  Setja verður lög þegar í stað sem leyfa haldlagningu þessara fjármuna. Síðan verði kannað hvaðan þessir fjármunir komu, hvernig var staðið að verkum og ekki aðeins látin ráða gildandi lög og reglur, heldur almennar siðferðisreglur - þ.e.a.s. þær reglur sem við almúginn þurfum að hlýða í viðskipum grasrótarinnar.  Ekki viðskiptareglur þær sem gilt hafa í fjármálaheiminum.  Þær eru með öllu siðlausar og ekki þær reglur sem þjóðinni eru eiginlegar!

Eignir Íslendinga í skattaskjólum jukust um 40%

Svona líður mér....

Eftir tíðindi gærdagsins líður mér svona:

Prestur í Flemingsberg

Präst i  Flemingsberg!

Nu har jag blivit vald som präst i Flemingsbergs församling. Jag är stolt och rörd över de förtroende kyrkoherden och kyrkoråd har visat mig. Jag hoppas och ber - att jag visar att de inte valde fel och att de, församlingen och min Gud kan alla vara stolta av den nya vingårdsarbetaren, komminister Baldur.

 

Litla kirkjan i Flemingsbergs centrum.

Úr hópi 7 umsækjenda var ég valinn til prestþjónustu í borgarhlutanum Flemingsberg (Huddinge) i Stokkhólmi. Þetta er mikil fagnaðardagur hjá mér og mér finnst ég hafa himinn höndum tekið.  Ég er þakklátur sóknarnefnd og sóknarpresti fyrir traustið sem þau sýna mér fyrir annamiklu og krefjandi starfi.  Sóknin er í afskaplega merkilegu umhverfi. Hér eru kristnir íbúar í minnihluta. Flestir eru múslímar en síðan eru margir aðrir sem tilheyra minni trúfélögum.  Margir hér einnig sem eiga engan guð. 

Verkefnin eru mörg en víngarðsverkamennirnir fáir!    Nú er að taka á honum stóra sínum. Bestu kveðjur til Íslands.

Ég hef þjónustuna svo fljótt sem auðið er, enda mikið starf framundan og verkefnin stór sem og væntingarnar. 

 

Þakkir fyrir góða daga

Nú er hversdagurin kominn aftur í öllu sínu veldi. Stokkhólmur færist í venjulega pollagallann sinn og rigningarveður og skýjabakkar skiptast á með hávaðaroki og tilheyrandi drama.
Í síðustu viku komu pabbi og Fanna systir til Stokkhólms. Þau komu eins og englar inn í mitt lif og gerðu dagarna lifandi och áhyggjulausari. Það var gaman að sjá þau aftur eftir svo langan tíma. Ég hafði ekki séð þau síðan í byrjun aprílmánaðar. Þetta hafa verið góðir dagar þar sem gott hefur verið að hafa sína nánustu hjá sér. Síðusta þrjár vikur hafa verið erfiðar og allt síðan ég kómst aftur í hóp "singlanna" eða þeirra einstæðu hefur margt gerst.

Lífi mínu hefur enn einusinni verið velt upp og niður, skakað og hrist. Shaken but not stirred! :) Jamm, alltaf drama í kringum mig. :) Þolinmæðin þrýtur létt og streitueinkennin dyljast ekki neinum.

En takk til þeirra sem eiga þakkir fyrir undursamlega daga. Takk fyrir allt sem þið eruð mér, nú og alltaf!

Sendi pussar och kramar til ykkar á sænska vísu. BGB

Á snúruna með þá!

Jamm, nú er það svart. Þingmenn farnir að drekka djörfung í sig til að geta setið fundi Alþingis. Það er aldeilis... Þetta virðist nú allt svartara en ég hélt. Líklega er það samviska þingmanna sem er að naga þá. Samviskan sem ESB, IMF og flokksforusturnar hafa keypt!

Ljótt ef satt er!

Ræddu hegðun þingmanna

Loksins...loksins...

Þá kom að því að einhver segði eitthvað að viti. Ég er orðinn svo leiður á þessu allsendis úrræðaleysi sem virðist lita alla umræðu á Íslandi um framtíðarstefnu lands og þjóðar.  Allra augu beinast að ESB. Því ljóta skrímsli.  Núna hafa gáfumenn lagt IQ- in sín í pott og fengið fram að ef til vill sé heillavænlegast að bindast vinskapaböndum við Norðmenn. Já framtíðin er bjartari með þeim sem skilja hvernig við hugsum, en ekki með Spánverjum, Grikkjum og síðar meir Tyrkjum (sem um síðir, komist þeir inn í bandalagið verða allsráðandi).  Þessar þjóðir munu ALDREI skilja sérhagsmuni okkar, sérstöðu og menningu.

Ísland og Noregur myndi með sér bandalag

För kärlekens skull...

I helgen strandade mitt skepp. Räddningsarbetet pågår och det verkar som skeppets alla passagerare har räddats, eller det tror de som arbetar med räddningstjänsten och jag själv. Det var säkert många hundra passagerare, vi vet inte hur många. Därför är det svårt att avgöra om det fanns några kvar ombord i skeppet.

Helgen var svår, den var inte en fin helg, helgen blir ihågkommen som en av de svårare i mitt liv. Båten som strandade med många passagerare är inte ett vanligt skepp, utan är skeppet bildliknelse för mig. Jag hamnade på grunt vatten och strandade - i mitt liv. I liknelsen av skeppet spelar passagerarna roll för att de är de komponenter som utgör mig, som är jag. De komponenter som representerar kärlek, tålamod, hopp, glädje, styrka, uthållighet, vänskap, arbetsglädje, tro, tolerans och så vidare... Vi vet inte vilka delar av mig kommit till skada, nu verkar allt oklart.  Jag ber, hoppas och vänta och slickar såren.

Jag har i tre år levt i ett ihop med den människan som var kärleken i mitt liv. Så är fortfarande. Jag älskar den människan så oändligt mycket. Men nu har den gjort slut med mig, det är slut på vårt förhållande. Det är inte att förstå just nu, i nuet, i ögonblicket. Det kom som en tung örfil i mitt annars stabila liv. Tre år fyllda med händelser och minnen som aldrig jag glömmer. Ett kapitel i min livshistoria har kommit till slut och dags att börja en ny. Men det är inte så lätt. Människan är så komplicerad och det här underbara oförklarliga sambandet mellan kropp, själ och ande är så svårt att förstå, om alls. Livet fortsätter och vi med. Just nu känns det inte så. Det som visat sig vara är oss dyrbarast går inte att styra. Sådan är det med kärleken.  Att hantera kärleken är som att försöka att hålla en glödande glob som har ingen fast konsistens. Den klarar inte att bli vidrörd, bli styrd eller öppnad. Att älska och vara älskat är att förstå att den globen brinner för bränsle vi inte kan köpa, vi inte kan styra, vi inte kan riktigt hantera. När en sådan glob stannar hos oss är det som ett mirakel. Sådan är kärleken, den söker sig från den som har den till den som behöver den. Hur det sker vet vi inte. Jag hoppas att den kärlek som jag äger nu olyckligt – kan förvandlas till en djup vänskap som är inte minst lika stark som kärleken. 

Vad hände i helgen i mitt förhållande, händer hos många, men alltid är det svårt och nästan oöverkomligt. Livet känns nu som att vara på väg, som att gå i nattmörk dimma. Det gäller att ta korta steg, gå långsamt.

Ný skilgreining á hugtaki: Norðurlönd

Það er gaman að sjá myndirnar á bloggi Ólínu Þorvarðardóttur. Ég hef alltaf viljað koma þangað og sjá dýrðina með mínum eigin augum. En með það er eins og svo marga aðra hluti að ekki hefur orðið neitt úr því. Það bíður betri fjárhags.

Mér varð hugsað til ferðar Vestnorræna ráðsins sem Ólína tilheyrir til Grænlands, þessa næsta nágranna Íslands. Þessi ferð vakti á ný hugmyndir mínar sem ég hef viðrað við nokkra ráðherra á Íslandi og svo utanríkismálanefnd. Hugmyndir mínar lúta í meginatriðum að auknu innra samstarfi í utanríkismálefnum sem og efnahagslegum. Ég horfi til þessara landa við norður Atlandshafið: Noregs, Íslands, Færeyja, Grænlands og Rússlands. Með aukinni bráðnun Norðurpólsíssins er ljóst að nýjar skipaleiðir opnast eða haldast opnar lengur en áður. Þetta hefur í för með sér að nýjar leiðir í viðskiptum opnast. Auðlindastefnu ættum við að skapa hið snarasta sem tekur mið af þessum grönnum okkar. Þetta gæti leitt til nýs "Kalmarsambands" þ.e.a.s. nýs norðurlandasambands. Við þurfum eftir að flest norðurlöndin hafa gengið í ESB að forma nýja "Norðurlandasýn", skilgreina hvað eru "Norðurlönd" í dag. Lönd sem taka meira mið af því sem gerist í suður og mið Evrópu í dag eru ekki lengur í hópi "norðurlandanna".  Nýtt Vestur-Norðurlanda Atlandshafsráð þarf að stofna.

Er ekki rétt að horfa til þeirra og starfa með þeim sem skilja hvernig við hugsum í stað þess að verða þurfamannaland í bandalagi ESB?

Mér er illa misboðið

Þetta er náttúrulega enn eitt dæmið sem dregið er nú fram í dagsljósið - dæmi um svívirðilega misnotkun fjármuna ríkisiins. Nú var engum framrásarvíkingum um að kenna, heldur voru embættismenn ríkisins sjálfir að verki. Starfsmenn Seðlabanka Íslands. Þetta er hreinn og klár viðbjóður. Þetta er náttúrulega algjört rugl. Hvaða heilvita einstaklingur með nokkra ábyrgðartilfinningu samþykkir svona botnlausa samninga?  Það er samið án þess að ákveða lok ráðgjafasamnings. Þannig er stjórn Seðlabankans og þar með ríkisstjórn að gefa út óútfylltan tékka! 

Ekki er ein báran stök. Að samningurinn við JP Morgan hafi "liðkað" fyrir einhverju er þvættingur og della. Þjóðin á ekki að láta bjóða sér svona málflutning. Um ókomin ár mun það skýrast smátt og smátt að það voru ekki útrásarvíkingarnir sem áttu sök á öllu hruninu, heldur var það óráðsía í fjármálum ríkisins sem í raun gerði okkur vonlaust að bjarga skinni okkar, heiðri og fjármálum komandi kynslóða.

Brytum "tónlistarhúsinu" sem er verið að byggja í fangelsi og setjum alla skúrkana þar inn í öryggiseinangrun. Við þurfum ekki að ákveða lok þeirrar einangrunar fremur en samninganna sem skúrkarnir gerðu. 

 

Ráðgjöf kostaði milljarð

Að vita sinn tíma!

Prédikarinn II:

"Allt hefur sinn tíma! Að vera fátækur hefur sinn tíma, að vera ríkur hefur sinn tíma. Að vera elskaður af stjórnvöldum hefur sinn tíma, að vera fyrirlitinn af alþýðu hefur sinn tíma. Öllu er afmörkuð stund og allt líður undir lok eins og það er í dag. Gamalt hverfur fyrir nýju, sem þó hefur verið til áður!  Allt hefur sinn tíma!" 

Ég vil ekkert vera leiðinlegur, en er ekki best að sumir dragi sig alveg núna út úr viðskiptalífinu, hér heima sem erlendis. Þeir sem ekki skyldu þetta fyrra skiptið, ættu að gera það núna. Kannski kominn tími til að þakka fyrir sig og draga sig út úr þessu fjármálabraski.  Góðar stundir!

Stærra en gjaldþrot Maxwell