Skrautreið... wtf is that?

Skreyttir hestar eða hvað?   Fáránlegt nafn!

Skrautreið á Laugaveginum

Seljið eldhúsinnréttinguna!

Er ekki bara ráð að selja eldhúsinnréttinguna i húsakynnum OR sem kostaði miljónir og aftur miljónir?

Áætlun um fjármögnun OR rædd á morgun

Vorum ekki spurð!

Það er ljóst að nú er komið að skilnaði Íslands og NATO.  Hér er greinilegt hverjir spila og hverjir eru þarflegu sakleysingjarnir.  Hlutverki Íslands - þó hefur alltaf verið ógreinilegt - er lokið.  Ég tel ónauðsynlegt að Ísland sé með hjásvæfutakta; setji upp þakklætissvip þegar okkur er sýnd athygli, en verður svo að sitja þögul og undangeymd þegar það á við.

Ísland úr NATO - herinn er farinn!

Vorum ekki spurð

Keisarinn í Kína og læknir hans

Fyrir löngu síðan heyrði ég það sagt um líflækni keisarans í Kína, að þannig hefði launamálum hans verið komið að hann fékk laun meðan keisarinn var hress og við góða heilsu. En þá er keisarinn var sjúkur og stríddi við veikindi var líflæknir hans launalaus.

Skilji og túlki nú hver sem hann/hún vill!

Hámark sett á laun verkalýðsforingja

Þegar stjórnmálamenn verða sorglegir

Þannig byrjaði ég erindi mitt hérna í grannkirkju einni í Stokkhólmi um daginn.  Til umræðu var ástandið í Norður Afríku og arabaheiminum almennt. Eins og ég reit í mínu fyrra innleggi hér á bloggvefnum er það staðföst trú mín að vestur evrópskum aðferðum sé ekki hægt að beita í þeim löndum sem ekki hafa sömu reynslu og við höfum af lýðræðishugtakinu.

En að fréttum dagsins. Evo Morales forseti Bólivíu, einu hinna mörgu landa Suður Ameríku sem hafa reynt í á annað hundrað ár að höndla lýðræði - en mistekist - og þjáningarbróðir hans Vladimir Zhirinovskyj í Rússlandi - landi sem aldrei hefur búið við gegnsætt lýðræði, kveinka sér ógurlega núna. Staðreyndin sem blasti við heiminum þá er Barack Obama fékk Friðarverðlaun Nóbels i Oslo 2009, sýndi allt annað en það sem verðlaununum var ætlað að sýna í upphafi. Hér var bara um vinsældakeppni verðlaunanna við Grammy, Oscar og Golden Globeverðlaunin.  Spurningin er:  Hver fær finustu gestina á sína verðlaunahátíð.  Og hver fær sina mynd tekna með stærstu nöfnunum. Auðvitað snýst þetta ekki um frið eða það að koma á friðið í hrelldum heimi.  Ónei.  Ef einhverjum hefur dottið slíkt í hug, hefur sá hinn sami fallið í propagandagryfju PR-fyrirtækja.  Nóbelsverðlaunin voru vissulega friðarverðlaun þegar til þeirra var stofnað og þau fyrst veitt Henri Dunant stofnanda Rauða krossins og Frédérik Passy stofnanda Frönsku friðarhreyfingarinnar árið 1901.   Síðan hefur siguð á ógæfuhliðina fyrir verðlaununum og í dag eru þau einskis virði.  

Nokkrir þeirra sem fengið hafa verðlaunin eru: (og hugsi nu hver fyrir sig hvaða afrekaskrá þessir aðilar hafa - googla gjarnan)

2009 Barack Obama, forseti Bandaríkjanna sem stendur í því að bombardera almenna borgara í Líbýu í skrifandi stund

1994 Yassir Arafat, Shimon Perez, Ytzhak Rabin - ráðamenn i Palestínu og Ísrael (stríðsglæpir á báða bóga)

1973 Henri Kissinger, utanríkisráðherra, lét kasta sprengjum á Kambodíu og Norður-Víetnam

1953 George C Marshall, varnarmálaráðherra Bandaríkjanna í Kóreustríðinu

Spurningin er, hvort ekki sé komið að því að byggja bara skóla fyrir börn í Afríku, Asíu og Suður Ameríku fyrir verðlaunaféð, í stað þess að upphefja einstaklinga sem eru ekki svo friðelskandi?

Zhirinovskyj og Morales eru heldur ekki barnanna bestir. Þetta er reyndar að kasta steini úr glerhúsi eins og einhver sagði.  Morales styður og nýtur sjálfur stuðnings skæruliðasveita í sínu landi. Fíkniefnavandinn hefur aukist þar um leið og fátæktin í landinu. Zhirinovskyj er ekki heldur neinn Vinardrengjakórsmeðlimur í þessu sambandi og á sér einkar spennandi sögu. Þótt svo að ummæli hans og kenningar um kynþætti og rétt Rússa til lands á kostnað annara þjóð- og kynþátta sé ekki nein kvöldlesning fyrir börn.... er hún spennandi fyrir hina hjartasterku.  

Nej nej ... þessir stjórnmálamenn eru bara SORGLEGIR.

Vilja svipta Obama friðarverðlaunum

Óstjórn eða mannréttindabrot?

Það er skrýtið til þess að hugsa að áður en arabaheimurinn stóð í ljósum logum, virtust áhrifamenn á vesturlöndum víðs fjarri þeirri hugsun að losa þyrfti um Mohammar Ghaddafi.  Valdamenn leituðust við að halda honum á sínum stað, láta hann fara sínu fram flestum landsmönnum sínum að skaðlausu. Málið er bara að vestrænir valdamenn vissu ekki hvað þeir myndu fá í staðinn, ef Ghaddafi hefði verið vikið burt.  Það lýsir af siðleysi og skorti á faglegri stjórnkænsku að ganga svo fram mot Ghaddafi sem nú er gert.

En hvernig getum við "hjálpað" arabaheiminum þar sem allt virðist standa i logum og lítil von er um breytta stjórnarhætti jafnvel þótt nöfn breytist. 

Ég held að það er ljóst að við verðum að skilja að vesturlenskt lýðræði, með þingkosningum og forsetakosningum og samfélagi sem okkar er eitthvað sem aldrei á eftir að virka meðal araba. Við getum ekki þvingað okkar stjórnarháttum upp á þjóðir og menningarsvæði sem hafa aðra lífssýn, gildismat, hefðir, sögu og lífsrytma.   

Hvernig í ósköpunum getum við trúað að við getum breytt einhverju till rétts vegar, ef við þekkjum ekki veginn sem við þurfum að fara eftir.  Við getum ekki beytt vesturlenskum aðferðum þar sem fólk skilur þær ekki.  

Hugsum tvisvar áður en við krógum hungrað ljón inni í horni og ætlum að slást við það með sellerí í höndum.  Látum Líbýu og arabalöndin vera þar til við erum þess búin að tala þeirra mál og skilja þeirra menningarheim.

Og dagsins stóri sannleikur: Allir arabar eru ekki múslimar.

Átta þúsund uppreisnarmenn látnir

Líbýa

Með hverjum degi heyrum við af atburðum þeim sem skaka arabaheiminn.  Íbúar landa Norður-Afríku hafa risið upp gegn einræðisherrum sínum og leitast við að sýna samstöðu um að krefjast breyttra stjórnarhátta, nýrra stjórnenda, réttlátara stjórnkerfis og burthreinsun spillingarinnar sem þryfist hefur svo vel í þessum löndum. 

Þetta hefur allt gerst á svo skömmum tíma að erfitt hefur verið að átta sig á umfangi þessara atburða.  Túnis, Líbýa, Egyptaland hafa þegar fengið sinn skerf af blóðsúthellingum þar sem ráðamenn reyna halda völdum mót vilja fólksins. 

Spurningin er viðkvæm, en hvað gerist núna?   Þegar búið er að hrekja forsetana frá völdum - hverjir munu þá setjast í stóla þeirra; í hina heitu stóla valds, auðæfa og ótrúlegra áhrifa.  Bara með að auka eða loka fyrir olíuframleiðslu, geta þessir menn haft stóráhrif á líf meirihluta heimsbyggðarinnar og breytt forsendum efnahagslífsins á veraldarvísu.  Spurningin er hverjir munu taka völdin í þessum löndum?  Ein helsta ógnin er að Arababræðralagið (The Society of the Muslim Brothers) muni ná völdum í þessum löndum, og þar með gera Sharia-lögin að gildandi lagabókstaf í téðum löndum með því öllu sem því tilheyrir og fylgir.

Ljóst er að það yrði skelfilegt fyrir aðrar trúarhreyfingar í þessum löndum. Einir öfgarnir myndu þá leysa hina fyrri af hólmi.  Á Vesturlöndunum er rætt um að þessi lönd í Norður Afriku og síðan restin af arabalöndunum þurfi að taka upp lýðræðislegri stjórnarhætti.

En hvernig förum við að?  Hvernig innleiðir maður lýðræði í landi sem aldrei hefur haft neina lýðræðishefð - aldrei?  Hvernig förum við að?  Að kjósa nýtt þing í einu af þessum löndum á fjögurra ára fresti er ekki svo sjálfsagt eins og við höldum á Vesturlöndum. Tímaskyn fólks i arabalöndunum er annað en okkar hér í Evrópu.  Að byggja upp vestrænt lýðræði i arabalandi er óhugsandi ef við skiljum ekki hvernig þeir hugsa i þessum löndum, óhugsandi vegna þess að lýðræði í einu landi er ekki skilið á sama hátt og lýðræði í öðru landi.   Spurningin er:  Höfum við á Vesturlöndunum gert lexíu okkar í sambandi við arabaheiminn?   Skiljum við hvað gildir þar, hvernig þeir hugsa, hvaða lífssýn þeir hafa og hvað það er sem myndi geta gagnast þar - í hvaða form af lýðræði myndi virka?

Nei því miður ekki.   Við höfum margt ólært í sambandi við ástandið í arabaheiminum og hvað yfirleitt fungerar þar. 

Áður en við hlökkum yfir falli eins einræðisherra, verum ALVARLEGA VISS UM AÐ VIÐ VITUM HVAÐ TEKUR VIÐ. Þessar þjóðir geta verið að fara úr öskunni í eldinn.

 

Nota bene: Nafn landsins er Líbýa EKKI Líbía.  

Gaddafi mun deyja eins og Hitler

Landeyjahöfn

Á fréttasíðu Morgunblaðsins í dag www.mbl.is er talað um að dælubátur sé á leið til Landeyjarhafnar til að vinna mót tilfuttningi sands inn i höfnina.   Þetta er sisyfosarvinna* af versta tagi.  Eitthvað sem aldrei lýkur og kemur að kosta skelfiegar fjárupphæðir. Verkið var dauðadæmt frá upphafi. Hver lifandi sála sem ekið hefur niður á Landeyjarströnd sér og skilur þetta.  Ég spái því að vísir menn munu hætta reyna halda höfninni opinni eftir ca 10 ár, þá hún hefur líklega sogið í sig meiri fjármuni en allar aðrar landsins hafnir til samans.  Spörum strax, bætum Þorlákshöfnina og látum sandinn loka Landeyjarhöfn.

 

 

*  http://en.wikipedia.org/wiki/Sisyphus

Annandag jul 2010

 

Betraktelse vid musikhögmässa i Flemingsbergs kyrka, annandag jul 2010, kl. 11:00

 

Luk. 2:36-40

 

Julsagan är underbar. Pittoresk, stämningsfull, budskapsbärande och tidlös. Men finns i tiden. Evangelisten Lukas, han som så fint skildrade allt det som hände på julafton, förstod hur viktigt det var med tidsbegreppet. Hans finkänsla för vårt behov att förstå tiden i berättelsen är aldrig långt borta. Redan efter att han har berättat om Jesu födelse i byn Betlehem tar han oss några dagar framåt, till den dagen då Jesus bars fram i templet och en offergåva gavs i tacksägelse för den förstfödda sonen. Även själva julberättelsen börjar på orden ”Vid den tiden”. Lukas placerar själva berättelsen i historiskt sammanhang, han nämner vilka som styrde landet, för att vi ska förstå vi att Jesus var verklig, att han är en historiskt faktum. Just som Maria befinner sig i graviditetens sista dagar, får vi känsla för hur tiden går.

Det har har varit mycket att tänka på nu före jul, och tiden har gått så fort. I samhället har det varit full rulle och dagarna flugit iväg. Tiden före jul är som graviditetens sista månad - och under slutet nästan lite bokstavligt med tanke på julevangeliets återgivning.

Jag har inte fött barn och kan därför inte beskriva den känslan, men jag har fått barn. Vi får göra skillnad mellan det att föda barn och få barn. Jag tänker på Maria den julaftonsnatten. På väg i kyla och mörker, till en liten stad där hon inte kände någon. Tiden var inne att hon skulle föda barn. Vad kände hon, ensam med sin Josef som knappast hade någon större erfarenhet som barnmorska. Nej, inga barnmorskor, inga läkare, inga mediciner eller hjälp att ha. Det var att duga eller dö.

Jag har varit närvarande när mina barn föddes. Jag förstår att då vill man inte vara ensam.

Det är många kvinnor som beskriver graviditetstiden som det bästa i ens liv, att man är konstant lycklig och tycker livet är så underbart. Jag är helt övertygad om att de kvinnor som uttrycker sig så redan har fött sina barn barn och att sannolikt har dessa drabbats av selektiv minnesförlust vid förlossningen, dvs - de kommer endast ihåg det positiva. Men sådan blir det väl ofta. Att vi kommer ihåg det goda, som får bli början på framtiden.

Jag har hört kvinnor beskriva sin graviditet. Kroppen förändras, humöret pendlar, aptiten försämras, sjuklig trötthet, illamående, håravfall, känslig hud och förstoppning är inte direkt något att jubla över. Vi kan gå utifrån att Maria fick pröva på det mesta.

Men nu vilar Maria. Var det värsta över? Jo, hon överlevde och hennes barn. Nu var bara att klara sig under den kommande tiden, tiden då barnet välsignades med liv och god hälsa.

December, julmånaden är snart över. Vi har firat frälsarens födelse, vi har lyssnat till berättelsen som levt med hela den kristna världen i över 2000 år. Och alltid är den lika fängslande. Den kommer in i våra liv med ljus och frid. Den förespråkar det goda, hoppet.

Dagarna börjar nu att bli längre, tidsbegreppet får en ny dimension med ett nytt årtal nu vid årsskiftet, solen kliver upp högre på himmelen med varje dag som går och livet får en annan klang. Hoppet stiger med solen och glädjen över livet blir allenarådande. Kristen tro är tro på en Gud som vill berika varje din dag med heligt innehåll, den sanna glädjen som utgöts på julafton och vars under änglarnas sång bekräftar. ”Ära i höjden åt Gud, och på jorden fred åt dem han tycker om”.

Julafton 2010

Betraktelse på julafton 2010, kl. 17:00 i Flemingsbergs kyrka

 

God jul!

 

Jag förkunnar er alla fredens budskap. Att ett barn har fötts, en son är oss given. Han är fredens furste och hans välde ska bli stort och fredens välsignelser utan gräns. Det skall befästas och hållas vid makt med rätt och rättfärdighet, nu och för evigt. Och varför? För att det är Guds vilja att det ska bli så.

Barnet som ska ge tröst åt en bruten och skröplig värld och liv åt människor, har fötts. Barnet som är ljusets herre, ska återförena människan och Gud.

Fredskultur ska uppstå.

Vad betyder fredsfurste, de många hederstitlarna från profetens Jesajas bok? Vad betyder fredskultur? Vad betyder att oss är ett barn fött som är allt detta, Fredsfurste, Evig fader, Gudomlig hjälte?

Kristus förklarar detta allt för oss. En fredskultur innebär att vi söker upp de svaga och utsatta i samhället och att vi känner vårt uppdrag och roll och att vi söker orätternas ursprung, och gör om till rätt. Orsakerna ligger ofta de enskildas armod, fattigdom, samhällets ekonomiska ohälsa, och samhällssituation som bygger upp hat, dispyt och våld. Ikväll - kommer han in i våra liv som vill ställa till rätta det som blivit fel. Han vill ge oss hopp. Drivkraft för det goda att vi ser på världen som den goda platsen där alla och allt kan trivas och må bra. Hoppet är hjärtats bön, själens längtan och tankarnas önskemål – som kan komma till uppfyllelse. Varje individ måste känna sitt hopp. Den som vill känna sig själv, måste och känna sitt hopp. När man känner sitt hopp, är man samtidigt i kontakt med sitt innersta väsen, samt sin vision. När vårt hopp försvinner, blir det andras att bära vårt hopp. Vi känner många sådana, individer och institutioner som fått bära andras hopp, framtidshopp, hopp om fred, rättvisa, frihet och helande. Vi känner namn som Moder Theresa, Aung San Suu Kyi , Amnesty International, frivilliga välgörenhets organisationer, individer som bryr sig när något blir så fel och det goda motarbetas. Men finns jag och du där? Framför allt är det en som alltid bär ett hopp för oss människor och det är vår vår minsta broder ikväll, Jesus, barnet som så litet föddes i vår värld i Betlehem den kalla och mörka vinternatten. Världen är inte ond. Det är i världen vi rör oss och finns till. Det är i denna värld som Gud tar sig mänsklig gestaltning och blivit en av oss.

Min dotter fick en gång följa med till midnattsmässa i en av mina kyrkor på Island. Efter midnattsmässan var hon jättetrött och bara stod vi julkrubban lekte lite med de då nyanlända herdarna i Betlehem. ”Pappa! Tror du, pappa, att det luktade kiss från Jesubarnet?” ”Nej” svarade jag ”det gjorde det väl inte – det var ju Jesus” svarade jag. På vägen hem i bilen tänkte jag på saken. Ju – självklart kunde det lukta kiss från Jesubarnet. Han var ju också ett människobarn. Jag ville rätta till mina ord och säga ”Jovisst kunde det lukta kiss” - men när jag tittade på min dotter sov den där lilla ängeln – den stora teologen i sin bilbarnstol. Hon hade förstått undret, det mirakulösa, det stora bakom julnatten. Att Frälsaren, barnet var Gud och människa.

Jag hade suttit länge några dagar innan och funderat på ur jag skulle lyfta fram Jesubarnets dubbla natur och det underbara som skedde på julnatten, i min predikotext: att Gud blev människa, att han föddes i vår värld. Hon hade tittat på krubban och löst gåtan på en gång.

 

Oss är ikväll en frälsare född. Han fick namnet Jesus. Namnet som betyder; Gud frälsar.

Amen.

 

God jul!

Af hverju þarf fjölskylduhjálp

Hvað hefur farið úrskeiðis hjá ríkisstjórnum síðustu tveggja áratuga að um fjögur þúsund manns neyðast að sækja sér aðstoð til fjölskylduhjálparinnar?  Væri ekki nær að fjalla um það á vefi Morgunblaðsins í stað þess að sýna myndir af fólki í biðröðum og fjalla um eymd einstaklinga og fjölskyldna?

„Aðrir voru ævareiðir“

Dularfullar mannaferðir

Allir sem ganga um Þingholtin eru grunsamlegir í augum Bandaríkjamanna. Þeir sem hægja á göngu sinni, horfa eitthvert annað en út í bláinn, eru med heyrnartæki eða tala í síma þegar þeir fara um Laufásveginn við sendiráð Bandaríkjanna eru álitnir grunsamlegir, hættulegir, glæpamenn ef ekki hryðjuverkamenn. Allir eru ljósmyndaðir og skráðir í skrár sendiráðsins.   Er þetta heilbrigt?  Ég bara spyr!   Er þetta ekki þráhyggja og ofsóknarbrjálæði af verstu tegund?

 [þegar ég skrifa þetta geri ég mér jafnframt grein fyrir að ég muni verða skráður hjá sendiráðinu fyrir að ráðast í orðum mínum að hagsmunum og öryggi sendiráðsins.... Allir vita þetta og það er klikkað!]

Grunsamlegar mannaferðir við sendiráð

Andra söndag i advent

 

Predikan andra söndagen i advent, i Flemingsbergs kyrka, 05.12.2010, kl. 11:00

 

 

Det är så märkligt att inför de svåraste av hot, när allt verkar så hopplöst – tror vi på livet. I den mörkaste decembernatten längtar vi intensivt efter morgonen. På vintern längtar vi fram till våren och i livets mest turbulenta tider eller i sjukdomens svåra kamp, tror vi på livet. Och tron på livet är ofta den kraften som bär oss längst.

 

På något sätt finns där oftast hopp. I vinterstormen, i snökaoset, i sjukdomen hårda kamp, och under vintermånadernas långa nätter och korta dagar, förnimmer vi Guds närvaro. Att inte bara bortom allt detta som oroar oss finns hopp om bättre tid, utan att där också finns en kraft som bär oss ditt. Vi är inte ensamma, där finns - en nästan - oförklarlig närvaro. Den svårförstådda närheten är Gud. På allhelgonadagen talade jag om min egen erfarenhet av svåra tider i mitt liv. Då jag har tittat på mina fotspår i snön och undrat om dessa inte var ovanligt djupa, och om det var så att jag släppte på mängd med bekymmer och tunga minnen. Då har jag förstått, att det kan väl vara så, men jag har också förstått att fotspåren var inte mina, utan att det var Gud som bar mig genom de svåraste skeden i mitt liv.

Trots allt det svåra vi ibland utsätts för eller möter på vår livsväg, ger vi inte upp, utan hävdar vi att en större närhet och ett djupare liv ständigt är på väg, på väg in i våra liv. Bortom advent sker undret. Den helga julnatten bär med sig hopp om framtiden, visdomsord till fortsatt liv och obeskrivlig kärlek till oss människor. Kom till oss Herre – kom in i våra liv. Snälla!

 

”Guds rike är nära” säger vår herre Jesus. I det goda allt vi möter – det då man känner sig hoppfull och glad; i årstidernas kontinuerliga skaparberättelse, vid ett liv som föds, fred som åstadkoms, i kärleken ... känner vi krafterna från Guds kärlek och närvaro. Men – jag säger er: här och nu anar vi på ett ganska fattigt sätt Guds rikes storhet och härlighet. Det är som att vi har fått ett frö i handen. Det fröet kan bli till ett stort stort träd. I Bibeln dras fram många liknelser om Guds rike. Där berättas hur ett litet senapsfrö kan bli till ett stort mäktigt träd, hur lite surdeg blandat samman med vår brödsmet gör att till slut allt är genomsyrat.

Vi anar idag Guds rikets storhet. Kristi ord till oss: ”Omvänd er, och tro på budskapet” är inte bara till oss utan till alla de som känner sig utestängda, uteslutna – som dem som utesluter och utestänger. Det är intressant att läsa de gammaltestamentliga profeternas skrifter och granska hur de talade till det samhälle de levde i och de verkligen sparade ofta inte de stora orden. De var i högst kritiska mot dem som styrde över länder och folk. De varnade för gudlöshet, de varnade för att folkets handlingar inte speglade Guds vilja, Guds kärlek. Och samma gör jag idag. Nyheterna berättar om korruption hela tiden, hur offentliga ämbetsmän använder statens pengar till lyxresor, och privata utgifter, där nepotism och frändskap verkar vara mer det vanliga när det har med utdelande av bostäder till privatpersoner, arbeten och betalda tjänster för landsting och kommuner. Nyheter om WikiLeaks, en nätbaserad utländsk informationskälla, som har det för huvudsyfte att publicera dokument som avslöjar de olika regeringars hundratals/tusentals brott mot mänskliga rättigheter, spioneri, ekobrott, politiskt maktspel där oskyldiga människor lider och belastas. Och mitt i allt detta säger Kristus: ”Guds rike är nära. Omvänd er och tro...!”

 

En sanningens och nådens tolk

till världens konungar och folk,

han kommer, frid hans hälsning är,

och kärleken hans spira bär.

 

Ett salighetens sändebud

till jordens barn från jordens Gud,

han kommer, hoppet föregår,

och glädjen följer i hans fotspår.

 

Guds rike tar inte bara till oss kristna, utan hela världen vi lever i, den här globen vi kallar Jord. När vi känner oss missmodiga, vi känner maktlöshet inför allt det dumma som görs i världen av världens makthavare, i stort och smått, får vi säga: ”Nej” det är inte OK. Vi tar avstånd från de handlingar som inte speglar Guds vilja och kärlek. Vi kan trotsa och säga, Guds rike är nära, vi väljer liv istället för död och nöd, vi väljer att kämpa för det goda, som kan blomstra bland oss och ge frukt som är kärlek, det goda som stödjer alla människors lika värde och deras möjlighet till att leva livet levande. Och kärleken, det är den sanna Guds närvaro.

 

Guds rike är nära!

Första söndag i advent

 Predikan vid högmässa i Flemingsbergs kyrka, 28.11.2010 – 1:a i advent, kl. 11:00.

 

 

Gott och glädjerikt nytt kyrkoår!

 

Som präst, möter jag ofta folk som säger: ”Jag vet inte vad jag tror på. Jag vill tro på något, någon högre makt, men jag tror inte på den Gud som du tror på.” När jag så frågar tillbaka vilken Gud de menar att jag tror på, brukar de svara att de inte tror på en gammal gubbe med vitt skägg som ser ut som någon farbror som sitter upp i himlen och surar och är en hämndlysten Gud.

Jag måste erkänna att jag blivit en aning trött på den förklaringen och tycker den berättar med om personens egna trångt hollywoodinspirerade bild på Gud. Ibland känner jag att jag liksom måste försvara den vitskäggiga gubbguden – som jag inte tror på. Men det känns inte rätt. Det är inte mitt att göra. Jag har min egen bild på Gud, och den överensstämmer inte den bild som många tror att jag har om Gud. Om Gud är en vitskäggig gubbe uppe på himlen som spelar på lyra, då är jag ateist.

Min Gud är den Gud som finns mitt ibland oss, i vårt liv, i vår vardag. Min Gud, församlingens Gud möter oss här och nu, i vår vardag, i vår glädje och sorg. Han är kärleksrik fader och moder, han är alltid den samme och han älskar mig och dig precis som vi är. Jag vet att han vill att jag ska anstränga mig mer, att jag ska bli duktigare, mer engagerad och han vill att jag ska älska honom ännu mer, just som han älskar mig. Men han säger också: Baldur, du duger just som den du är!

 

Gud är annorlunda, han är ingen gubbe eller tant. Vi måste sluta se Gud som en förstorad människa eller någon slags fadersgestalt och akta oss när vi pratar om att Gud finns bara på himmelen. Gud finns där hans plats är: nära sina älskade barn. Han finns med oss på jorden men också hos dem som finns i himmelen.

I dagens evangelietext möter vi en gammal bild på Gud: Vi ser honom som konung, som Messias den smorde, som den som skulle - enligt profeterna komma till sitt folk – och samtida folk förstod symboliken. En man av Davids ätt skulle komma, ridande på åsna och på ett föl, ödmjuk och folket skulle jubla, lägga sina mantlar på hans väg, jubla, viftande palmgrenar som över en konungs huvud. Det var konungarnas konung som red in i staden Jerusalem. Visserligen hade folket önskat sig en konung, av Davids släkt, en som skulle lyfta det romerska oket av folket. Folket önskade sig en världslig krigarkonung som med krigsredskap och klokhet skulle återställa Israel till sin förra stormakt, men istället fick de konungarnas konung, den som ville rusta folket med ljus, sanning och liv. I den gammaltestamentliga texten hör vi de uråldriga och löftesrika orden, profetiska ord om vem han är som ska komma. Orden ger en klang av den text vi hör sedan på jul då vi välkomnar fredens furste, konungarnas konung, den allvisa härskaren – barnet som ska födas på jul och bringa ljus till en mörk värld som behöver ljus, liv, fred och hopp. Vi blickar fram till jul. Vi ser hur ett ljus tänds nu på adventskransen, vi ser hur ljusen blir fler eftersom vi närmar oss jul - fram tills vi får se den fagraste stjärnan, som tindrar över Betlehem. Gud vill komma till dig, han är julens största gåva, han är julklappen som ges till alla, det är bara ta emot. Han kan inte köpas för pengar eller säljas. Han är kärlekens innersta väsen, han möter oss och bekräftar alla människor villkorslöst.

 

Han ställer inte krav om motprestation – för oss är bara säga ”ja, jag vill följa dig – och mena det”. Tro på högre makt, eller frågan om Gud finns eller ej måste vara livets viktigaste fråga. Tron på en högre makt, får definitivt inte och aldrig röra sig om Gud är livets stötfångare, den som tar av oss de tunga smällarna, eller användas som ursäkt för en hel del lediga dagar i kalenderåret och till stor glädje för handeln. Han får inte vara ett lugnande piller för vår existentiella oro. Frågan om Gud är fråga om vad vi gör med vårt jordiska liv. Gör era portar höga och breda, ta emot livets herre i era liv, förbered julfastan/advent med den inre vandringen, sök de platser som känns mörka det inre – bjud in Kristus och upplev Kristus, din vän i ditt hjärta. Din personliga vän och Gud.

 

God och glädjerik advent.

Skrípaleikur af verstu tegund

Þetta er nú meiri skollaleikurinn. Fyrst gerast Bandaríkjamenn sekir um brot á öllu sem mögulegt er að brjóta gegn, yfirleitt mot stóru málaflokkunum: Alþjóðlegir efnahagsglæpir, fjöldamorð, ólagleg stríð, fjárhagsþvingarnir, brot mót alþjóðarétti, ....      Síðan segja þeir að það sé "ólöglegt að birta skýrslur um brot þeirra!"

Er ekki heimsbyggðin orðin þreytt á þessum skollaleik vesturveldanna, sem öll taka þátt í þessu skrípói! 

Skjalaleki alvarlegur glæpur

Bravó! Nýjir markaðir!

Mikið varð ég glaður þegar ég sá þessa frétt. Loksins ný hugsun þar sem reynt er að horfa blint áfram á ESB aðildina sem höfuðlausn allra mála. Ég gleðst yfir að nýjir markaðir séu hugsanlega í framtíðarsýn Íslendinga og ný tækifæri - sem ekki eru gensýkt af ESB-vofunni.

Bravó!

Fríverslun rædd við Rússa